Nu är jag här igen och klagar,men det här är ju min ventil där jag kan klaga hur mycket
jag vill. I vanliga fall brukar jag inte klaga,
så jag får använda mig av detta forum för
mina klagomål.
Makens och min operation har varit mer pressande
för mig än jag velat erkänna.
Min egen operation har väl inte gett
ett så bra resultat som jag önskat.
Jag ser ingen direkt skillnad på före och efter.
Bröstmuskeln sitter fortfarande fast i halsen,
så jag kommer väl att bygga en ny påse ¨
på samma plats.Så besvären som jag genomlider ger nog inget synbart resultat
och det känns ju en aning hopplöst.
Nu känner jag att det mesta är tungt,
även om det nog inte är det egentligen.
Jag har fått en sådan där deppeffekt
som jag tyvärr brukar få efter stor
anspänning.
Så nu har jag en massa ångestattacker
som är jobbiga och handikappande.
Medicinerna gör mig inte speciellt
mycket gladare eller aktivare.
Min KBT träning ger heller inte
särskilt bra effekt.
Jag gör det jag måste med stor möda.
Nu är det inte roligt,men det brukar ju ge sig
efter ett tag.
Svårt att tänka sig att det bara är en vecka
sedan jag var hur alert som helst,men jag
borde ju veta att det blir så här varje gång.
Att all stress visar sig så här,med att
jag mår sämre ett tag.
Det här är jag i ett nötskal.
jag vill. I vanliga fall brukar jag inte klaga,
så jag får använda mig av detta forum för
mina klagomål.
Makens och min operation har varit mer pressande
för mig än jag velat erkänna.
Min egen operation har väl inte gett
ett så bra resultat som jag önskat.
Jag ser ingen direkt skillnad på före och efter.
Bröstmuskeln sitter fortfarande fast i halsen,
så jag kommer väl att bygga en ny påse ¨
på samma plats.Så besvären som jag genomlider ger nog inget synbart resultat
och det känns ju en aning hopplöst.
Nu känner jag att det mesta är tungt,
även om det nog inte är det egentligen.
Jag har fått en sådan där deppeffekt
som jag tyvärr brukar få efter stor
anspänning.
Så nu har jag en massa ångestattacker
som är jobbiga och handikappande.
Medicinerna gör mig inte speciellt
mycket gladare eller aktivare.
Min KBT träning ger heller inte
särskilt bra effekt.
Jag gör det jag måste med stor möda.
Nu är det inte roligt,men det brukar ju ge sig
efter ett tag.
Svårt att tänka sig att det bara är en vecka
sedan jag var hur alert som helst,men jag
borde ju veta att det blir så här varje gång.
Att all stress visar sig så här,med att
jag mår sämre ett tag.
Det här är jag i ett nötskal.
Skönt att du kan få ur dig lite av din frustration här på din blogg. Visst är det en rätt så bra ventil...
SvaraRaderaDet är så ledsamt att läsa att du har det så jobbigt och att det inte har blivit som du hade hoppats på eller förväntat dig... Jag känner verkligen med dig! Jag tycker att du är en otroligt stark kvinna som har klarat av alla dina strapatser så bra, MEN även den tuffaste faller ibland när det blir för mycket. Absolut tillåtet och helt naturligt!
Jag hoppas innerligt att du snart ska känna dig lite bättre och få lugn och ro i sinnet! Ta väl hand om- och var snäll mot dig själv!
Stor varm krya-på-dig KRAM!
oh lilla rara goa Mette!
SvaraRaderaså klart att det är en outhärdlig situation,
jag vete katten om jag ens hört talas om nån familj som fått så många svåra händelser i sitt liv på ett och samma bräde..:-(
MEN ett stort MEN
Du vet att jag låssas-kallar dej för Pippi långstrump,
och det gör jag för att jag vet att du har en sådan extrem styrka och innehar en tilltro till livet,
vägrar låta dig slås ner, har alltid hoppet kvar att det ska bli bättre!
jag som bloggläsare ser ju det,
du hittar på små saker som lyser upp en mörk tillvaro,
du ger dej på nya grejjer att testa, du har en obotlig optimism och tillförsikt,
även om du dippar ( som alla normala människor skulle göra i den situationen) ibland..
KRÄV inte så mycket av dej själv, jösses
du är ju redan lite övermänsklig Mette!:)
mer går inte begära!
var stolt för att du är du, inte många hade rett det som du!
största krya på dej lördagskramen från din bloggvän och beundrare!