Valborg

Strålande väder och hela familjen gick promenad.
Saknar Olle som idag varit en änglahund i
precis 7 månader.
Underbara,levande,glada,busiga,personliga,härliga
Olle,du fattas oss,men vi vet ju att du har det bra.
Vi glömmer dig aldrig!
Du lever i våra hjärtan!
Tack för de tretton år vi fick med dig.

Dottern och dottersonen kom på ett välkommet
besök.Han har blivit så himla lång barnbarnet.
Idag mätte han 192 cm.Han måste böja halva
kroppen för att kramas.
Mycket kärlek och trevligt samtal i solen.

Annars har det plockats en del i trädgården
och blommor som behövde skolas om och ut,
för att sedan tas in i växthuset igen.
Det är ju en del jobb med att ha en stor trädgård.
Känner att man aldrig blir färdig.
Det finns alltid något att göra.

Efter besöket med alldeles för mycket prat för egen del,
så behöver käkarna vila,så nu blir det inte något mer prat
idag inte.Det är då själva fan att det skall bli så
efter varje gång som jag pratat mer än jag orkar.
Att jag aldrig lär mig!
Och det här har jag varje dag som jag måste arbetspröva.
Jag pratar fast jag vet att det har till föjd att jag har ont resten av dagen.Är det verkligen meningen att man skall ha det så.
Och då är det ändå så att jag inte pratar oavbrutet,
men svarar på tilltal och har lite inlägg i samtalet.
Om jag har så svårt med samtal med anhöriga,
så fattar ni säkert hur det är på ett arbete.
Det förväntas ju av mig att jag pratar.