Ottosen o jag

upplagt av Mette































tisdag 26 april 2011

Gud hör bön?

Jag har inte ens bett till Gud,men idag verkade det som om en högre makt var med mig iallafall.
När jag kom till Gula Huset,min arbetsprövningsplats,
i morse,så mötte jag en ren byggarbetsplats.
Det var en massa byggjobbare där,men ingen ordinarie
personal och inga brukare.
Jag ringde på min mobil och fick tag i chefen och då visade
det sig att "de glömt att meddela mig".
Gula Huset är stängt för verksamheter i två veckor,
så jag "fick ledigt".
Passade på att besöka "min tjej" i hennes hem och
fick tillfälle att prata med en av personalen också,
så nu vet dom att jag är sjuk.
I morgon skall jag till vårdcentralen och träffa en
ny läkare.
Men det är ju fan vad människor skall lida i detta
nya Sverige.
Varför skall människor utsättas för detta som
är ett system,utan någon som helst eftertanke
på konsekvenser,vare sig för samhället i stort
som för den enskilde individen.
Det här kommer bara att bli väldigt dyrt för samhället
och inte en besparing,eller något som är positivt
för den enskilde.
Det skall ju vara så himla nyttigt att komma ut i samhället
och få arbetskamrater.
Fast det kan jag klara själv,utan att samhället skall
behöva bära stora kostnader för att jag skall få träffa
nya människor.
Om jag blir tillräckligt frisk så skall jag ägna mig
åt frivilligarbete,utan att det finns någon som tjänar på
det,förutom de som jag eventuellt kan hjälpa.
Nej nu blir jag väldigt flummig,känner jag.
Jag är nog inte helt okey i hövet,bäst att gå
och lägga sig,tror jag.

1 kommentar:

  1. Glömt att meddela dig... Hur nyttig och viktig känner man sig då???
    Håller tummar och klor för dig i morgon hos läkaren! Och du, du är inte ett dugg flummig, du är helt okej i huvudet, så det så. Sov gott!

    Varm kram!

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du vill kommentera ett inlägg.