Cykelträning bland annat

Fy så skitigt jag mår om morgonen.
Ett under att jag över huvudtaget kommer
mig ur sängen,men det gör jag så småningom
varje dag.

Vaknade vid 4 tiden av att maken satt på ett
urhemskt musikprogram på teven av misstag.
han ligger och håller i fjärrkontrollen och så somnar
han till och trycker i sömnen på en knapp.
Jag vaknar som om en väckarklocka satt på
musikväckning,men själv sover han vidare.
Så då får jag ligga och kämpa i hundtimmen,
inte kan jag somna och inte vill jag gå upp.
När det sedan är morgon så är jag helt väck.

Idag tog jag med mig cykeln på promenaden.
Otto är ju så rädd för det mesta och mest av all
är han rädd för cykeln.
Men skam den som ger sig tänkte jag så cykeln
fick hänga med,mest fick jag bara gå med
cykeln så att Otto skulle fatta att han inte behövde
kopplas vid den.
Det gick relativt bra faktiskt,men det behövs
träning varje dag i flera veckor,tror jag,om han skall
vänja sig.
Vi gör så gott vi kan,vi får träna lite varje dag.
på hemvägen var vi inom Agnes och hennes husse
och matte.Stackars Agnes som har fått knölar
i,eller runt ljuvrena och hon skall opereras nästa
onsdag.Hoppas att det inte är något elakartat.
Hon är ju bara 5½ år och så go den hunden.
Otto och jag kommer att hålla tummar och klor.

På eftermiddagen fick vi besök av svärsonen,dottern
och Totte.Det var härligt att träffa Patrik igen
som jag inte sett sedan den 2 januari.
Vi kunde sitta ute och fika på altanen,sedan
gick Frida och jag en tur med hundarna.

Så här på kvällen mår jag förhållandevis bra,
men maken han har det jobbigt.
Det är nog så att hans mage inte klarar av
antibiotikan.Han orkar inget alls.
Själv fick jag städat bort löv och annat i källartrapporna och
krattat lite utomhus.