Valborg

Strålande väder och hela familjen gick promenad.
Saknar Olle som idag varit en änglahund i
precis 7 månader.
Underbara,levande,glada,busiga,personliga,härliga
Olle,du fattas oss,men vi vet ju att du har det bra.
Vi glömmer dig aldrig!
Du lever i våra hjärtan!
Tack för de tretton år vi fick med dig.

Dottern och dottersonen kom på ett välkommet
besök.Han har blivit så himla lång barnbarnet.
Idag mätte han 192 cm.Han måste böja halva
kroppen för att kramas.
Mycket kärlek och trevligt samtal i solen.

Annars har det plockats en del i trädgården
och blommor som behövde skolas om och ut,
för att sedan tas in i växthuset igen.
Det är ju en del jobb med att ha en stor trädgård.
Känner att man aldrig blir färdig.
Det finns alltid något att göra.

Efter besöket med alldeles för mycket prat för egen del,
så behöver käkarna vila,så nu blir det inte något mer prat
idag inte.Det är då själva fan att det skall bli så
efter varje gång som jag pratat mer än jag orkar.
Att jag aldrig lär mig!
Och det här har jag varje dag som jag måste arbetspröva.
Jag pratar fast jag vet att det har till föjd att jag har ont resten av dagen.Är det verkligen meningen att man skall ha det så.
Och då är det ändå så att jag inte pratar oavbrutet,
men svarar på tilltal och har lite inlägg i samtalet.
Om jag har så svårt med samtal med anhöriga,
så fattar ni säkert hur det är på ett arbete.
Det förväntas ju av mig att jag pratar.

God helg

Önskar er alla en god helg!
Idag har jag tittat på det vackra bröllopet i England.
Så har jag väntat på brev från AF sedan i onsdags,
men det har inte kommit ännu,så på måndag
är det jag som åker ner till AF i Nödingen i egen
hög person.Jag har mailat handläggaren som inte
varit i tjänst.
Förhoppningsvis är hon det på måndag,så jag får
bara försöka låta bli att tänka på det under helgen.
Det är ju inget jag kan förändra förrän helgen
är över.

Ilskan fortsatte

Lika jäkla förbannad idag för bemötandet jag fick igår
när jag besökte vårdcentralen.
Alltså jag har all respekt för läkare med utländsk härkomst,
men jag vill förstå och bli förstådd,vilket jag upplever att jag inte blev igår.
Jag kände mig missförstådd och misshandlad.
Så idag var det jag som ringde till vårdcentralen och meddelade att jag skulle lista mig på den privata vårdcentralen i Nödinge.
Jag har talat med Nödinge där de har SEX fast läkare som
arbetat där i många,många år och jag var välkommen dit.
Det känns skönt att jag har fått det gjort.
Några pengar från FK har jag inte fått för tydligen hade jag fyllt i blanketten fel och handläggaren på AF skulle skicka
en ny blankett till mig.
Så jag ställer in mina månatliga räkningar i avvaktan på
utbetalning från FK.
Det är rena rama snurren,men nu är det som det är och jag kan inte göra mer för tillfället.
När jag ringt alla mina samtal idag så tog jag med mig Otto på en go långpromenad och jag gick av mig iskan.
Sedan har jag ägnat resten av dagen till mer kroppsarbete,städning och gräsklippning.
Jag var bara tvungen att kroppsarbeta för att få ur mig skiten.
Det kändes skönt.
Jag skall ALDRIG mer ha med vårdcentralen i Skepplanda att göra.De får ha sina stafettläkare för sig själva.Mig slipper dom för alltid.

Ilsken

Det är banne mig bara förnamnet.
Idag åkte jag ner på inbokat besök till
vårdcentralen i Skepplanda.
Dit har jag kunnat gå ända sedan vi flyttade
hit 1979.
Hela tiden fram till för några år sedan fanns där
fasta läkare som kände en och visste om ens
problematik.
Det kändes tryggt att vara patient där.
Men så för några år sedan så slutade de fasta
läkarna och vårdcentralen fick inte tag i
någon/några läkare utan de började ta in
dessa stafettläkare.
Det råkade bli väldigt olyckligt i mitt fall
och självklart för alla andra som behöver
söka vård här i samhället också.
Jag hade ju gått i flera år på öppenpsyk i Kungälv,
men så tyckte de att det kunde nog VC ta över
eftersom jag var ganska stabil.
Det skulle jag aldrig gått med på så här med facit i hand.
Nu funkar det inte alls.
Jo om man har ont i öronen,eller någon annan
akut sjukdom så kan det ju funka,men inte
för någon med psykiska problem.
I morgon är det jag som försöker få listat mig
på en annan vårdcentral eller eventuellt om jag
kan få komma åter till öppenpsyk.
Visserligen sjukskrev läkaren mig ytterligare
1 månad,men vad är det?
Så fick jag förnyat recepten,men inte samtliga.
Det kunde inte läkaren göra.
Han bad mig ringa ner till VC nästa vecka för
att få förnya de övriga recepten.
Skall jag behöva ränna där nere varje vecka.
Det har gått troll i det här.
Allt bara krånglar för mig.
ALLT!!!!!!!!!!!
Övergången från sjukersättning till aktivitetsersättning
funkar inte denna månaden.
Alltså inga pengar in på kontot och inga räkningar
blir betalda.
Jag blir galen.Nu vill jag ha en lobotomering.
Kan man få en tid till en sådan någonstans?

Gud hör bön?

Jag har inte ens bett till Gud,men idag verkade det som om en högre makt var med mig iallafall.
När jag kom till Gula Huset,min arbetsprövningsplats,
i morse,så mötte jag en ren byggarbetsplats.
Det var en massa byggjobbare där,men ingen ordinarie
personal och inga brukare.
Jag ringde på min mobil och fick tag i chefen och då visade
det sig att "de glömt att meddela mig".
Gula Huset är stängt för verksamheter i två veckor,
så jag "fick ledigt".
Passade på att besöka "min tjej" i hennes hem och
fick tillfälle att prata med en av personalen också,
så nu vet dom att jag är sjuk.
I morgon skall jag till vårdcentralen och träffa en
ny läkare.
Men det är ju fan vad människor skall lida i detta
nya Sverige.
Varför skall människor utsättas för detta som
är ett system,utan någon som helst eftertanke
på konsekvenser,vare sig för samhället i stort
som för den enskilde individen.
Det här kommer bara att bli väldigt dyrt för samhället
och inte en besparing,eller något som är positivt
för den enskilde.
Det skall ju vara så himla nyttigt att komma ut i samhället
och få arbetskamrater.
Fast det kan jag klara själv,utan att samhället skall
behöva bära stora kostnader för att jag skall få träffa
nya människor.
Om jag blir tillräckligt frisk så skall jag ägna mig
åt frivilligarbete,utan att det finns någon som tjänar på
det,förutom de som jag eventuellt kan hjälpa.
Nej nu blir jag väldigt flummig,känner jag.
Jag är nog inte helt okey i hövet,bäst att gå
och lägga sig,tror jag.

Mitt förstånd är begränsat

Sannerligen,så är det.
I morgon skall jag börja arbeta.
Jag är sjukskriven,men arbeta skall jag.
Det här övergår sannerligen mitt förstånd.
Vem gynnar det att sjuka människor skall
tvingas arbeta.
Och jag som mådde relativt bra fram till
februari-mars.
Aktiviteterna som jag gjorde i form av
simning och Qigong fick mig att må
väldigt mycket bättre.
Visst kan det finnas människor som mår
gott av att slippa åratals med sjukskrivning.
utan att någon kollar om det finns någon
arbetsförmåga.
Själv upplever jag att jag helt saknar arbetsförmåga.
Den lilla kraft jag hade skulle jag ägna åt mig
själv för återhämtning,men icke.
Vi får väl se hur det går,i morgon skall jag till
arbetsprövningsplatsen iallafall.
Onsdag skall jag till läkaren på vårdcentralen
och då kommerjag ånyo att påtala min
försämrade psykiska hälsa.
Kanske,kanske FK o AF ger sig någon gång.
Men Sverige blir allt mer som USA,solidaritet
är ett minne blott.
Det blir större och större klasskillnader mellan
människor som kan arbeta och sådana som mig
som är för sjuk för att arbeta.

Påskdagen 2011

Vilket underbart väder vi haft denna påskhelg.
Rena rama sommarvädret ju.
Idag promenerade vi utan cykel,vilket gläder Otto.
Maken var med bort till Birgerssons,
men sedan fick han vända om hem,medans
Otto och jag fortsatte ner till Skepplanda,
för att sedan ta Kvarnabovägen hemåt.
Fast det är ändå bra att maken hänger med en bit,
för det var riktigt länge sedan sist.
Otto blev varm och lade sig i bäcken
så fort chansen gavs.
Det svalkade gott verkade det som för det
var inte lätt att få upp han.
För en gång skull så kunde även jag få pausa lite
medans Otto badade.
Att han blev riktigt varm märktes för att han
la sig raklång i bäcken.
Så jäkla varmt var det väl inte?
Sedan har jag rensat ut en massa gamla kläder
som inte använts på flera år,så lite vettigt
han jag allt fått till idag.

Cykelträning forts

Nu har det helt plötsligt blivit sommar.
Det var värst vad fort det gick.
I växthuset väntar en massa plantor på
att få komma ut i friska luften,
men det får allt vänta minst en halv månad till.
Att det just nu är sommar innebär ju inte
att det inte kan komma nattfrost.

Otto och jag fortsätter med vår cykelträning,
men inte är det populärt inte.
Igår hade jag med mig köttbullar som muta,
då gick det lite bättre.
Det var en granne som sa att det är väl bara
att sätta fast han på cykeln och köra,
fast det är inte så enkelt med vår lilla Otto.
Han är en känslig kille och jag vill helst
inte tvinga han.
Jag vill att han skall ha lite glädje av livet
och inte vara rädd.
Idag har jag varit hos frissan uppe i Hålanda
och fått lite klippning och färg i utväxten.
Nu skall Otto och jag ut och gå.
Cykeln får stanna hemma till Ottos stora glädje.

GLAD PÅSK

I år stannar denna häxan på hemmaplan,
så Blåkulla får vara utan mig i år.
Hoppas ni andra får tillstånd ett trevligt möte
på ert Blåkulla.
Själv får jag,med makens,hjälp försöka vårstäda
lite i trädgården.
Maken mår,peppar,peppar,bättre nu och han har
varit uppegående sedan i förgår.
Han orkar inte så mycket,men det är så härligt
att han är på bena.
Det är vi glada för Otto och jag.
Idag har Otto och jag cykeltränat igen.
Alltså det är ingen höjdare för Otto,
men han är ganska duktig,så kanske jag lyckas
med att få han komfortabel med cykeln.
Idag tidigt på morgon fick jag tag i handläggaren
på AF,som medgav att hon gjort fel som inte skickat
ut blankett om aktivitetsersättning.
Nu har jag iallafall fått laddat ner den och skickat
iväg den för påskrift.
Blanketten fanns på FK,s hemsida,men hur skulle jag
kunna veta det.
Lite information skadar inte.

Myndighetskrångel igen

Alltså det här är ju inte klokt.
Nu krånglar det med AF och FK igen.
Jag har,enligt mig själv iallafall,gjort allt rätt
och ändå blir det bara fel.
Trots att jag inte är frisk har jag börjat arbetspröva,
något som FK krävde av mig.
Handläggaren på AF har fattat ett beslut om att jag
är beviljad aktivitetsersättning,
men hon har inte skickat det papper som jag skall
skicka in till FK för att få ersättning.
Nu har jag sökt handläggaren på AF i tre dagar
utan resultat.
Jag har ringt och jag har mailat utan resultat.
Hur sjutton kan det bli så här?
Det verkar som ett enda kaos hos myndigheterna.
De skall samverka med den ene vet inte vad den andre gör,
eller vem som skall göra vad.
Det är den enskilde som drabbas,likt mig.
Är det så konstigt att man inte mår så väldigt
bra psykiskt?
Jag tror jag ger upp.
Det är precis som om jag var Don Qicote som slåss
mot väderkvarnar.
FK har jag fått kontakt med men det hänger på AF nu
menar FK.
Vem i Jesu namn kan klara detta kaos?
Jag klarar det inte!

Cykelträning bland annat

Fy så skitigt jag mår om morgonen.
Ett under att jag över huvudtaget kommer
mig ur sängen,men det gör jag så småningom
varje dag.

Vaknade vid 4 tiden av att maken satt på ett
urhemskt musikprogram på teven av misstag.
han ligger och håller i fjärrkontrollen och så somnar
han till och trycker i sömnen på en knapp.
Jag vaknar som om en väckarklocka satt på
musikväckning,men själv sover han vidare.
Så då får jag ligga och kämpa i hundtimmen,
inte kan jag somna och inte vill jag gå upp.
När det sedan är morgon så är jag helt väck.

Idag tog jag med mig cykeln på promenaden.
Otto är ju så rädd för det mesta och mest av all
är han rädd för cykeln.
Men skam den som ger sig tänkte jag så cykeln
fick hänga med,mest fick jag bara gå med
cykeln så att Otto skulle fatta att han inte behövde
kopplas vid den.
Det gick relativt bra faktiskt,men det behövs
träning varje dag i flera veckor,tror jag,om han skall
vänja sig.
Vi gör så gott vi kan,vi får träna lite varje dag.
på hemvägen var vi inom Agnes och hennes husse
och matte.Stackars Agnes som har fått knölar
i,eller runt ljuvrena och hon skall opereras nästa
onsdag.Hoppas att det inte är något elakartat.
Hon är ju bara 5½ år och så go den hunden.
Otto och jag kommer att hålla tummar och klor.

På eftermiddagen fick vi besök av svärsonen,dottern
och Totte.Det var härligt att träffa Patrik igen
som jag inte sett sedan den 2 januari.
Vi kunde sitta ute och fika på altanen,sedan
gick Frida och jag en tur med hundarna.

Så här på kvällen mår jag förhållandevis bra,
men maken han har det jobbigt.
Det är nog så att hans mage inte klarar av
antibiotikan.Han orkar inget alls.
Själv fick jag städat bort löv och annat i källartrapporna och
krattat lite utomhus.

Efterlysning

Jag söker efter min aptit som jag tappade bort
den 4 april någonstans på Sahlgrenska sjukhuset Göteborg.
Om du sett den eller har tips som kan leda mig till
att hitta den igen så hör av dig till mig.
Jag börjar sakna den och vore väldigt tacksam
om någon har några tips var sjutton jag gjorde av matlusten.
Osten börjar bli torr och måste snart kastas
och maken skulle nog också uppskatta att jag hittade den.
Då skulle även han få lagad mat igen.

Återbesök på plastiken

Jippie!!!
Jag klarade av att åka iväg på återbesöket
till plastikkirurgen i morse.
Det blev så att jag klarade av allt jag föresatt
mig att klara av denna underbara dag.
Köpte specialtandkrämen hos Odontologen
och var nere på Canon i Mölndal och
lämnade in min kamera för eventuell reperation.
Sedan var jag inom Klädkällaren i Agnesberg
och köpte vaxdukar till utemöblerna
och sedan blev det inhandlat lite mat i Älvängen.
Allt detta fick jag gjort idag och jag var hemma
igen innan klockan var 14.
Och som jag oroade mig igår att dagen skulle
bli en repris på fredagen då jag inte kom iväg
som jag skulle,men där ser man att man aldrig
skall ta ut något i förskott.
Det är ett litet helvete just på mornarna.
Varför är det så?
Någon som vet?
Väl hemma så slappade jag i solen på altanen,
innan jag tog med mig älskligen Otto på
en härlig eftermiddagspromenad i solen.
Vilken bra dag!
Jag är sjukskriven till efter påsk.
Hoppas att jag mår bra då så att jag kan fortsätta
min arbetsprövning då.
Kollade min mail och där hade jag redan fått
ett mail att min kamera måste iväg till
Växsjö för kontroll och att jag sedan kommer
att få ett kostnadförslag att ta ställning till.
Hoppas nu bara att det inte blir alltför dyrt
att laga den.

Goa bloggvänner

Tack,tack,tack!!!
Era underbara kommentarer stärkte
min så mycket att jag kastade mig ut
i vårsolen och dammsög,dels min egen bil,
som makens.
Min bil fick till och med rena rutor och
lite puts på plasten,så nu är det bara
utsidan kvar och det har maken lovat
att hjälpa mig med i morgon.
Faktiskt har jag mått bättre idag.
Än en gång tack!
Det är ju inte riktigt klokt vad en omtänksam,
vänlig
.
kommentar,eller till och med två stycken
kan göra för välbefinnandet.

Tacksam

Jag är så glad och tacksam över era fina omtänksamma
kommentarer här på bloggen och på facebook.
Det är så underbart att ha er,vete sjutton om jag
klarar mig utan er.
Ni är bara BÄST!!!
Det är ju på det viset att jag har väldigt svårt för
att erkänna och tala om hur jag mår.
Jag gör väl som de flesta andra när någon frågar
hur jag mår,säger att det är bara bra,fast det
är kaos på insidan.
Insidan ser ju ingen och det är bara jag som
tänker och känner för mycket.
Det är fasen inte nyttigt att kunna tänka och
känna för mycket.Ibland önskar jag att jag
hade en större förmåga att låta saker och ting
"rinna av mig",fast då hade ju inte jag varit jag.

Iallafall gick jag en härlig långpromenad med kompisen
Otto idag och hela tiden då jag fick dystra mörka
tankar så försökte jag bryta tankemönstret
och fokusera på här och nu,och det funkade,
trots att det var jobbigt.
Vårvädret kommer säkert att göra susen för mig.

Bakslag

Nu är jag här igen och klagar,men det här är ju min ventil där jag kan klaga hur mycket
jag vill. I vanliga fall brukar jag inte klaga,
så jag får använda mig av detta forum för
mina klagomål.

Makens och min operation har varit mer pressande
för mig än jag velat erkänna.
Min egen operation har väl inte gett
ett så bra resultat som jag önskat.
Jag ser ingen direkt skillnad på före och efter.
Bröstmuskeln sitter fortfarande fast i halsen,
så jag kommer väl att bygga en ny påse ¨
på samma plats.Så besvären som jag genomlider ger nog inget synbart resultat
och det känns ju en aning hopplöst.
Nu känner jag att det mesta är tungt,
även om det nog inte är det egentligen.
Jag har fått en sådan där deppeffekt
som jag tyvärr brukar få efter stor
anspänning.
Så nu har jag en massa ångestattacker
som är jobbiga och handikappande.
Medicinerna gör mig inte speciellt
mycket gladare eller aktivare.
Min KBT träning ger heller inte
särskilt bra effekt.
Jag gör det jag måste med stor möda.
Nu är det inte roligt,men det brukar ju ge sig
efter ett tag.
Svårt att tänka sig att det bara är en vecka
sedan jag var hur alert som helst,men jag
borde ju veta att det blir så här varje gång.
Att all stress visar sig så här,med att
jag mår sämre ett tag.
Det här är jag i ett nötskal.

Rapport från "sjukstugan"

Ja så känns det ju när man bara skriver om
sjukdomar.
Eländes,elände.
Maken fick uppsöka vårdcentralen i går
då han fått en infektion efter operationen.
Han har nästan inte varit ur sängen på 2½
vecka och han blev inte bättre,snarare sämre.
Det visade sig att han fått en infektion
och var i behov av antibiotika och
ett läkemedel för klåda.
Klådan fick han i samband med hormon-
behandlingen och har inte gett sig ännu.
Han fick stora blåsor på benen som brast
och ur blåsorna kom var.
Innan blåsorna brast så kliade det som
attan,så han kliade förstås och då hade
han väl några bakterier under naglarna,
som hamnade i såren som han klöste upp.

Nu står vår förhoppning till att antibiotikan
gör det den skall och att maken snart
är på benen igen.
Och så var det väl lite olyckligt att vi
skulle opereras bägge två med så kort
mellanrum.
Så var det ju min dumhet att inte ta det
med ro direkt efter operationen.
Så jag får ju skylla mig själv att jag mått
skit sedan i söndags.
Som om detta inte var nog så fick vi
magsjukan bägge två i måndags.
Nu har vi fått vår beskärda del av sjukdomar
för ett tag,tycker jag.

Så har min älskade kamera pajat totalt.
Det började med att jag fick ett felmeddelande
ibland.Error 99 stod det.Error 99 står för
övriga fel hos Canon.
Nu har kameran helt slutat fungera,
så nu måste jag lämna in den på reparation
och närmaste firma för det ligger i Mölnlycke.
Som tur är så skall jag till Odontologen
på fredag och då kan jag passa på att lämna
in kameran.
Så kan jag få ett kostnadsförslag,
och förhoppningsvis går det att laga den
till ett överkomligt pris.
Jag vill ju så gärna ha min kamera,
men det får ju inte bli alltför dyrt.
Min Canon EOS 1000 är ju bara 2½ år
så den kan väl inte vara slut redan.

Alltid är den nån skit att brottas med.
Det är tydligen svårt att få vara glad
en längre tid.

Bara måste vila nu

Nej nu är det absolut vila som gäller för mig denna veckan fram
till fredag.
Kroppen säger ifrån nu.
Den har försökt tala om det för mig hela förra veckan,
men jag lyssnade inte.
Nu måste jag bara lyssna till min kropps signaler.
Det var väl inte så genomtänkt att åka till
linedanceavslutningen i lördags,
men man lever ju bara en gång
och då måste man ju få ha lite kul också.
Visserligen orkade jag bara två timmar,
men det var hur kul som helst
det lilla jag orkade.

Vårens första vitsippa

Idag bär det åstad till Alvhem där vi skall
ha avslutning med linedancen.
Dit kommer samtliga grupper så det kanske
inte blir så mycket dansande för oss nybörjare,
men det skall bli kul att se de övriga dansa,
de som kan så mycket mer än vi nybörjare.

Årets allra första vitsippa.

Svårt att vara i stillhet

Vila kan jag göra i graven tänkte jag och
hämtade skottkärra,krukor,jord och kogödsel
och grävde upp min Hortensia och lite lökar
som jag grävde ner i höstas.
Hortensian fick vi av makens tvillingsyster
förra sommaren och lökarna var bara sådana
som jag trodde var helt slut.
Vi lade på fiberduk och en massa löv i höstas
och när jag lyfte på allt igår kväll så
hade det redan börjat grönska.
Nu har de fått ny jord i krukor och kommer
att växa fint,tror jag.
Idag såg jag en citronfjäril och grodägg
i flera vatten samlingar.
Inga grodägg i dammen ännu,men salamandrarna
här kommit.
I växthuset är det full fart på växtligheten också.

Sovit

Idag har det inte hänt mycket då jag
sovit bort nästan hela dagen.
Det var nog det jag behövde.
Jag får ju sådant adrenalinpåslag
varje gång jag skall göra någon operation
och när adrenalinet sänks så blir jag
bara skittrött.
Jag är väldigt svullen och öm i halva ansiktet,
men det gör inte så ont,fast det är ju svårt
att äta när halva munnen är svullen och öm.
Det får bli näringsdrycker.
Skall försöka med potatismos och köttbullar
lite senare idag.
Det går nog lätt att få ner.
Tyvärr så ser jag inte så stor skillnad före
och efter operation ännu.
Det tar ju flera veckor innan man kan se
det slutliga resultatet.

Öm,svullen och trött.

Idag var jag på Sahlgrenska igen.
Denna gången var jag på ½ årskontroll
på öron-näse-hals.
Det ser bra ut,inga tecken på cancer denna
gången heller.
Såväl läkare som jag var helnöjda.

Kände väl redan då jag åkte hemifrån
att jag inte är helt okey.
Fast det blev värre och värre.
När jag vaknade var jag inte helt pigg
och kände mig fullkomligt mörbultad
i ansiktet.
Som om jag gått flera ronder i boxningsringen.
Så fick jag en ångestattack i höjd med Alafors,
som jag lyckades bryta med tankekraft.
Resten av resan ner till Göteborg var helt okey.

Efter besöket på Sahlgrenska var jag i saluhallen
och inhandlade kalvkött,lammfärs,bröd och
märgben till Otto.

Så tankade jag och var på hälsokosten i Nödinge
och inhandlade ett preparat mot muntorrhet.
Det här är ett för mig helt nytt preparat som jag
sett reklam om.Visst det kostade 265 kronor för
60 tabletter,men om det fungerar så är det värt
varenda krona.
Det heter Membrasin.
En tablett om dagen skall man ta.
Ja,ja,jag får testa om det fungerar mot min muntorrhet.
Kanske tillsammans med de övriga preparaten som jag har.

Till sist var jag inom Netto i Älvängen och
handlade lite mat.
När jag väl var hemma så var jag helt slut.
Ännu mer svullen och alldeles skakig i benen.
Ändå var jag inte borta mer än 4 timmar
sammanlagt.
Jag bara kastade mig i säng,helt slut.
Mer skall det tydligen inte till för att däcka mig,
men det är ju faktiskt bara 2 dagar sedan jag
opererades,så det är kanske inte så konstigt.
Nu får jag nog vila mig några dagar.

För frisk för sjukhus

De skickade hem mig i går eftermiddag
för att jag var alldeles för pigg för att ligga
på sjukhus.
Klart jag blev glad för det känns alltid bäst
att få ligga i sin egen säng.
Och så vill jag därifrån så fort som möjligt så jag
inte åker på sjukhussjukan igen.
I morgon skall jag in till Sahlgrenska igen,
men då till Öron-näse-hals för sedvanlig 6 månads
kontroll.
Fast då kör jag själv.
Då skall jag inte åka runt i taxi halv dagen.
Så här såg mitt operationssår ut i morse efter
dusch.
Nu har jag bara hudfärgad teip på och det
skall jag ha i sex månader för att ärren skall
bli så fina som möjligt.

Hej där!

Klockan ringde 04.35 och taxin kom 04.55.
Hann precis bli klar innan taxin kom.
Tur att jag avklarade duscharna igår eftermiddag
och kväll.
Var på Sahlgrenska klockan 06.30 trots
att vi åkte vägen om Lerum och plockade
upp ytterligare en passagerare.
Lite förberedelser och så iväg till
operation.
Jag fick tillfälle att prata med plastikkirurgen
innan och han lovade göra mig fin.
Jag gick själv in till operationssalen
och klev upp på bordet.
Den här gången blev det en ny variant sövning.
Jag fick smärtlindring genom nålen två gånger så
jag blev helt snurrig,sedan minns jag inte mer
förrän de väckte mig och sa att operationen
var klar.Bara två timmar tog det,
men jag var lite snurrig en kvart,sedan
började jag med det vanliga tjatet.
-Nu vill jag ha kaffe och Aftonbladet.
Näe det hade dom inte.
-Då vill jag tillbaka till avdelningen.
-Fast du har inte varit här en timme ännu.
-Ja men,jag mår bra och har inte ont,
så ring efter en vaktmästare så jag kommer upp
på avdelningen och får kaffe.
Det tog väl ytterligare en halv timme,
sedan blev jag nerkörd på avdelningen.
Tänkte jag skulle sova lite efter kaffet,
men jag är alldeles för pigg.
Konstigt att vissa människor,typ mig,
mår så bra efter sövning,fast det var
ju inte länge jag var sövd.
Så nu har jag läst i min bok,
varit nere i cafeterian och köpt mig
min belöning,cappuccino.
Nu skall jag njuta av den.
Jag tror att det är tack vare er out there
som jag mår så bra.
Ni är BÄST!

Hej där!

Klockan ringde 04.35 och taxin kom 04.55.
Hann precis bli klar innan taxin kom.
Tur att jag avklarade duscharna igår eftermiddag
och kväll.
Var på Sahlgrenska klockan 06.30 trots
att vi åkte vägen om Lerum och plockade
upp ytterligare en passagerare.
Lite förberedelser och så iväg till
operation.
Jag fick tillfälle att prata med plastikkirurgen
innan och han lovade göra mig fin.
Jag gick själv in till operationssalen
och klev upp på bordet.
Den här gången blev det en ny variant sövning.
Jag fick smärtlindring genom nålen två gånger så
jag blev helt snurrig,sedan minns jag inte mer
förrän de väckte mig och sa att operationen
var klar.Bara två timmar tog det,
men jag var lite snurrig en kvart,sedan
började jag med det vanliga tjatet.
-Nu vill jag ha kaffe och Aftonbladet.
Näe det hade dom inte.
-Då vill jag tillbaka till avdelningen.
-Fast du har inte varit här en timme ännu.
-Ja men,jag mår bra och har inte ont,
så ring efter en vaktmästare så jag kommer upp
på avdelningen och får kaffe.
Det tog väl ytterligare en halv timme,
sedan blev jag nerkörd på avdelningen.
Tänkte jag skulle sova lite efter kaffet,
men jag är alldeles för pigg.
Konstigt att vissa människor,typ mig,
mår så bra efter sövning,fast det var
ju inte länge jag var sövd.
Så nu har jag läst i min bok,
varit nere i cafeterian och köpt mig
min belöning,cappotino,felstavat
ser jag.
Nu skall jag njuta av den.
Jag tror att det är tack vare er out there
som jag mår så bra.
Ni är BÄST!

2 april 2011

En lugn och skön lördag.
Vädermässigt har det varit grått,
men SMHI har lovat varmare väder.
Fast det var 12 plusgrader när jag var ute
med Otto mitt på dagen.

Själv håller jag på med uppladdning
inför måndagens operation.
Jag skall infinna mig klockan 7 på
plastikkirurgens avdelning 37
Sahlgrenska sjukhuset.
Ännu har jag inte blivit nervös,
men det lär nog komma.
Det som oroar mig mest är den konstiga
sövningen.
Eftersom jag är så trång i halsen så skall
min andning upphållas med en slang
i ena näsborren.
Det är väl okey,men visst är det jobbigare
än att bara få en spruta och så sover man.
Slangen skall in i näsan och ner i lungorna
innan sövning.
Jag får sitta och andas in en bedövningsgas
flera minuter innan slangen kan föras in.
Det är lite overkligt att sitta på operationsbordet,
men det värsta är när jag är på uppvaket.
Då kan jag få panik.
Först när jag blivit nerkörd till avdelningen
igen kan jag slappna av.
Det hjälper inte mycket med allt lugnande
jag får.
Tyvärr ger det motsatt effekt,så att jag
istället för att bli trött och lugn
så blir jag väldigt speedad och vill
absolut inte ligga still.

Här i stugan har maken i vart blivit 
piggare och han har suttit uppe en
hel del idag och det känns ju lugnande,
för då orkar han nog gå ut med Otto
mens jag är på sjukan.

I morgon är det sista kurstillfället
i linedance och jag har inte fått in några
av stegen i den sista dansen.
Jag har inte tagit mig tid att träna hemma. 

Håll tummarna för mig

Idag började dagen med asktömning i kaminen.
In med stora fula dammsugaren från boa,
för jag vill ju inte använda den vanliga
dammsugaren till aska och sot.
Henrik hade lovat komma och sota skorsten,
för den har den senaste veckan varit helt igenbeckad med sot,så att det rök in i
huset varje gång vi skulle lägga in ved.
Inte så trevligt och brandvarnarna skriker
så hemskt.
Jag tog med mig Otto ner till veterinären
i Alafors för kloklippning och hårbortagning
i hans öron.
Jag har slutat dra hår i hans öron,för han blir
så sur på mig.
Känner att jag har en förkylning på G,
vilket är ytterst olämpligt nu
med tanke på operation på måndag.
Håll tummarna för mig att de mediciner
som jag proppar i mig i förebyggande
syfte gör att jag inte blir sjuk nu.
Håll gärna en tumme för mig på
måndag också.
Det kan jag behöva.
Tumhållning för att det blir en lyckad
operation med för mig synligt resultat.