Maken

Livet är inte så enkelt just nu för maken.
Han är hemma igen efter gårdagens operation.
Dagens sjukvård är ju så rationaliserad.
In på operation och hem nästan före operationen
är avklarad.
Ja nu överdrev jag en del,men folk skrivs ut
från sjukhusen skrämmande fort.
På hemvägen uppe på Jordfallsbron i värsta
rusningstrafiken så blev maken så illamående
att jag som tur var stod stilla med bilen
så att han kunde få upp bildörren och spy.
Inte en gång utan fyra fem gånger.
När vi väl var hemma fick jag han i säng
och så fick jag tvätta bilen som
var prickig av spyor.
Kläderna åkte in i tvättmaskinen.
Ja det är ju inte ovanligt att må så efter sövning.

Efter hemkomst så har maken varit sängliggande
hela tiden och blödande så att det fick bli
bamsebandage.
Idag fick jag lämna han ensam medans
jag åkte och jobbade.
Det kändes inte bra,men jag hade ju mobilen
med så att han kunde nå mig.
Ätit han han inte gjort sedan i söndags.
Visst jag har försökt med en det ena en det
andra,men det smakar inte.
Maken bara måste vara okey på måndag
morgon då det är min tur.
Jag kan ju inte bara lämna en sjukling
och åka in för egen operation.
Vem skall då ta hand om Otto?