Ottosen o jag

upplagt av Mette































onsdag 9 mars 2011

Jo jag vet men

Aj.aj.aj!
Jo jag är mycket piggare,men munnen blir ja aldrig bra igen,
Läste ett inlägg för ett par dagar sedan och blev så tagen,
för att vederbörande lever med en obotlig cancer och har en gubbe som lever i förnekelse.
Jo jag har också haft cancer och fått som efterföljande problem
att jag har stora svårigheter att tala.
Det här har jag problem med varje dag,för min make
fattar inte.
Det är ju inte så att jag är du i huvudet!
Det går bara inte att få ord på det.

Dessutom hör min make dåligt så jag måste säga allt flera gånger.
Jag blir så trött på mig själv och de som inte hör vad jag säger.
Det är ju faktiskt så att varje gång jag öppnar munnen
så är det en ansträngning för mig.
Jävligt,jävligt jobbigt.
Bäst är det när jag inte behöver prata eller äta.
bara hålla ihop läpparna.
Då gör det minst ont,fast omgivningen runt mig fattar inte hur jobbigt jag har det.
När jag sover har jag inte speciellt ont och det är det bästa tillståndet.
Har du gångon gång haft en halvsidig ansiktsförlamning med tandbedöving gånger 1000 så vet du hur jag har det dygnet runt.
That`s my life.
Och när maken inte fattar alls så blir jag bara så trött.
Jag skall ju inte bara behöva säga allt flera gånger,,han borde veta
efter alla dessa år att det gör ont.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir jätteglad om du vill kommentera ett inlägg.