Så säger folk omkring om man frågar hur dom mår.
-Det är som det är,får man som svar.
Ja det är som det är.
Det är förskräckligt,men jag överlever detta också.
Men det som skedde med Maja.
Just hur hon såg ut fick mig att minnas min dotter.
Detta hemska syn.
Vår dotter blev skalperad och jag såg henne.
Inte just då kanske,men efteråt.
Jag minns vad läkaren från drottning Silvias sjukhus sa.
Ok hon visste nog heller inte vad hon sa.
-Allt går att dölja med en lugg,
hallå.hon helt förändrad.
Bara gips överallt.
Det enda som var likt var hennes sommarskitiga fötter.
Å vad jag älskade dessa fötter.
Som en liten fågelunge i den stora sängen.
Lilla gumman,jag vill byta plats med dig.
Inte sjutton skall du ligga här och plågas.
Finns inte på kartan.
Inget kunde jag göra.
Fan jag hatade mig själv.
Varför hade hade jag släppt iväg henne?
Varför?
Varför?
Varför blir allt så fel?
När jag såg Majas öga som var utanför kroppen så såg jag lilla Frida!
Min lilla nioåriga dotter.
Det är tungt just nu, riktigt tungt,fast jag överlever,tror jag.
Så går mina tankar idag.
Som en liten fågelunge var Maja.
Jag kunde inte skydda henne heller.
Mette! Jeg forstår at du har det vanskelig. Jeg er glad i deg og sender en stor, varm klem!!!
SvaraRaderaLine
Hoppas jag kan lämna kommentar denna gång!:( tänker massor på dej och skrivit kommentarer långa, som försvinner,
SvaraRaderadu är stark Mette det vet du. Du har bara fått oturen att vara en som av någon outgrundlig anledning måste bära på så många mer bördor än andra:(
kämpa kämpa Mette det svarta försöker dra ner dej men fan heller!
mitt hjärta är alldeles bedrövat över allt som hänt i Norge och det som du råkat ut för:( många styrkekramar din vän anna
Ja de är som det är,önskar att många saker & händelser kunde raderas..
SvaraRaderaFruktansvärt de du har varit med om & är med om.
Styrka,mod & energi kommer i masssor från Ankboet.
En klapp på kind & jättekram