Allt inställt

Jo så är det.
Jag vill som vanligt så mycket,men när det väl närmar sig så backar jag ut.
Det är fan att ha en social fobi och dessutom svårigheter att prata.
Då blir det att jag går runt i urskogen med vovven när jag tar mig ut ur huset.
Att gå i skogen är en lisa för min själ.
Att träffa människor är rena rama motsatsen.
Det är väldigt svårt att förklara detta motstånd som jag har.
Alla andra älskar att träffa folk och socialisera,men inte jag inte.
Pest och pina är det för mig och inte verkar det bli bättre med åren,snarare tvärtom faktiskt.

Fast när maken fyllde år här i veckan så hade vi huset fullt.
Först kom Emelina på moppen,sedan ett par kompisar till henne i bil.
Så kom Patrik i lånad bil och därefter dottern,dottersonen övningskörde, och till Ottos stora glädje kom Totte.
Tyvärr regnade det hela tiden.
Nej det vräkte ner så vi fick vara inomhus.

På fredag morgon fick jag äta prinsesstårta till frukost.
Det är allt bra skönt att bli gammal när man utan
något som helst dåligt samvete äter prinsesstårta till frukost.
Det kan jag verkligen unna mig då jag har gått ner 7 kilo sedan i våras,allt beroende på den stress och press som arbetsprövningar hit och dit innebär.
Och nu är det ju snart dags igen för ny arbetsprövning.
Puh!