Ottosen o jag

upplagt av Mette































onsdag 4 maj 2011

Min arbetsförmåga

Först vill jag skriva att Agnes knölar var inte cancer.
Gud så underbart.
Otto och jag glädjs med Agnes och hennes husse
och matte.
Nu skall här lekas inom kort.

Idag har jag varit med maken och kört in några
kärror ved.
Sedan var jag på KBT.
Och vet ni vad?
Terapeuten och dottern säger precis samma sak.
Oberoende av varandra säger de att jag inte
känner till mina gränser förrän det är för sent.
Arbetsprövningen som jag kastade mig in i gjorde/gör följande.
Arbetspröva två timmar om dagen.
  1. Efter två timmar är det bara sängen som gäller.
  2. Värk i käken.
  3. "Hinner" inte äta.
  4. Ont i munnen,orkar inte borsta tänderna.
  5. Ont i munnen,kan inte prata i telefonen ens en kort stund.
  6. Undvikande beteende generellt.
  7. Orkar inte med något annat socialt.
  8.  Lägger allt som är nyttigt för mig åt sidan,som Qigongen,simningen,långpromenaderna,käkträningen,benträningen,ja allt.
  9. Alltså kort sagt,jag slutar med allt utom att satsa 100% på att försöka arbetspröva 2 timmar om dagen.
  10. Blir rent ut sagt "asocial".
Likt ett sjukt djur drar jag mig undan.
Psyket blir lidande.
Kroppen säger ju nej,men jag kör på.
Det kan bara gå åt helvete.
För vem gör jag allt detta?
Ja inte är det för mig själv iallafall.
Nu skall jag skriva ner alla grejer som jag kommer på och som påverkar min arbetsförmåga,innan jag går till läkaren igen.
Och när jag träffar en ny läkare på den nya läkarstationen
som jag listat mig på,så kommer jag att försäkra mig om att
det då är en läkare som jag kan har fortsatt kontakt med,inte
en ny läkare vid varje besök.
Så har jag fått ett paket från min väninna i Kanada med
två nya preparat mot muntorrhet som inte finns i marknaden
här i Europa.Jag testar med spänning dessa nya preparat
och återkommer med resultatet.Alltid lika spännande
att prova nya preparat mot den jobbiga muntorrheten.

1 kommentar:

  1. Va fint du har gjort här inne med alla tassar och vilken tur att mom inte hittade något malignt hos Agnes!
    Mest tänker jag förstås på dig oavsett om jag har lämnat kommentar eller inte! Du vet hur det är, ibland räcker orken inte till.

    Önskar dig allt gott, du fantastiska kämpe!
    KRAM

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du vill kommentera ett inlägg.