Vad skriver hon nu om då,jo salivens betydelse för levande
varelser.
Något man inte tänker på när den finns,liksom allt annat som man tar för givet.
Min salivtillförsel är näst intill obefintlig efter att spottkörtlar
avlägsnades i samband med canceroperation.
Påföljande 49 strålbehandlingar avlägsnade den saliv
som fanns kvar efter operationen.
På ena sidan finns spottkörteln kvar så lite saliv tillförs
munnen fortfarande,men inte alls i den mängd som behövs.
För att tala och äta måste man ha saliv,därför måste jag ta till saliversättningpreparat dygnet runt.
När jag lägger mig ner för att sova upphör den rest av salivtillförsel som finns kvar och tungan som tydligen består av små fjälliknade tappar blir som nålar istället för mjuka sådana.
Allt i munnen skaver och svider,således måste jag få i mig vätska med en gång eller någon form av saliversättning,för det går inte att sova annars.Det är stört omöjligt och väldigt smärtsamt.Det är det faktiskt och jag överdriver inte.Att ligga kvar och inte inta något är lite som terror i munnen.
Men för att komma till ro efter att jag lagt mig så måste jag ta sömntabletter varje natt också.Således är det omöjligt att ligga och vila eller sova dagtid.Fast visst försöker jag,men jag ger upp efter en halvtimme.Bättre att gå upp och göra något.Då funkar saliven bättre.Men att ha längre samtal är uteslutet,bara kortare meningar.Jag har tränat mig att säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt.
Ja,jag vet att jag klagar,som tur är så kan jag bara göra det skriftligt,så det är bara den som eventuellt läser min blogg som får ta del av mitt klagade över saliv och smärta.
varelser.
Något man inte tänker på när den finns,liksom allt annat som man tar för givet.
Min salivtillförsel är näst intill obefintlig efter att spottkörtlar
avlägsnades i samband med canceroperation.
Påföljande 49 strålbehandlingar avlägsnade den saliv
som fanns kvar efter operationen.
På ena sidan finns spottkörteln kvar så lite saliv tillförs
munnen fortfarande,men inte alls i den mängd som behövs.
För att tala och äta måste man ha saliv,därför måste jag ta till saliversättningpreparat dygnet runt.
När jag lägger mig ner för att sova upphör den rest av salivtillförsel som finns kvar och tungan som tydligen består av små fjälliknade tappar blir som nålar istället för mjuka sådana.
Allt i munnen skaver och svider,således måste jag få i mig vätska med en gång eller någon form av saliversättning,för det går inte att sova annars.Det är stört omöjligt och väldigt smärtsamt.Det är det faktiskt och jag överdriver inte.Att ligga kvar och inte inta något är lite som terror i munnen.
Men för att komma till ro efter att jag lagt mig så måste jag ta sömntabletter varje natt också.Således är det omöjligt att ligga och vila eller sova dagtid.Fast visst försöker jag,men jag ger upp efter en halvtimme.Bättre att gå upp och göra något.Då funkar saliven bättre.Men att ha längre samtal är uteslutet,bara kortare meningar.Jag har tränat mig att säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt.
Ja,jag vet att jag klagar,som tur är så kan jag bara göra det skriftligt,så det är bara den som eventuellt läser min blogg som får ta del av mitt klagade över saliv och smärta.
Visst, det är så sant som du skriver, vem tusan tänker på så självklara saker som saliv?! Som du naturligtvis förstår så kan ju INGEN som inte gått igenom- och har det som du, någonsin förstå vilket helvete det måste vara att knappt ha någon salivutsöndring alls?!
SvaraRaderaDu skriver att du klagar..... Är det någon som har anledning att "klaga", så måste det vara DU, min oerhört tappra fantastiska bloggvän! Jag läser och tänker....
Håller av dig och om dig!