Skall nog lägga ner.......

Jag tror att det börjar bli dags att lägga ner denna blogg nu.
Hur jag kommer att fortsätta att skriva vet jag inte just nu.
Ha de!!!!!!!!!!!

Primärvården

Eller vad då?
Det finns ingen primärvård för folk som bor norr om Älvängen i Ale kommun.
Nu har maken varit krasslig över 1 vecka.
Han fryser hela tiden,har ont i kroppen och nu blåsor på läpparna och skalpen.
Varblåsor!
Jag har försökt med egenvård utan nämnbart resultat,så idag tänkte jag,att nu får det vara nog.
Nu skall han till doktor!
Sagt och gjort,jag ringde vårdcentralen i Älvängen strax före 10-tiden.
"Vår"Skepplanda vårdcentral,har ju slagits ihop med Älvängen.
Där fanns ingen som kunde ta emot ens ett telefonsamtal,för telefontiden var SLUT.
Ringde dottern och beskrev samtalet.
Ring sjukvårdupplysningen sa hon.

Då gjorde jag det.

Telefonsvarare som upplyser om att samtalet kommer att spelas in.

Skitbra,tänkte jag.

Inom 1 minut hade jag en sjuksköterska i andra änden av telefonen.

Jag beskrev makens symptom.

-Näe de kan inte svara er så på VC.

-Jo men det gör dom ju,sa jag.

-Jag ringer upp och kollar sa sköterskan.

Ganska snabbt var hon tillbaka och sa vad jag redan visste.

-Näe du har rätt.De svarar inte,fast så här får de inte göra.

-Nähä du,men så är det ju i dagens primärvård,sa jag.

-Du måste ta maken till primärvårdsakuten.De öppnar klockan

 17.00 på Kungälv sjukhus.

-Kan du boka en tid för oss,frågade jag.

-Nej tyvärr kan jag inte boka in din make ännu.Återkom strax

  före klockan 16.00 så skall jag boka in en tid.

-Okey,tack sa jag.

Ringde klockan tre minuter i fyra nu på eftermiddagen.

Automatisk röst.

-Samtalet kommer att spelas in.

Ny sjuksköterska.

-Ja men ni skulle ju vända er till Kungälvs sjukhus

  jourmottagning,sa hon.

-Ja men jag vill ju ha en tid,sa jag och nu började jag ana ugglor

 i mossen.

-Vänta lite,fick jag till svar och så var hon borta i någon minut.

- Näe,

 det var ni som skulle ringa och boka in en tid efter klockan 

 17.00.

Nu blev jag arg.

-Men för sjutton ni har ju samtalen inspelade,gastade jag.

-Javisst,ni kan få lyssna på dem om ni ansöker om det.

Va fan är detta????????

Jo det är vår sjukvård!!!!!!!!!

Det är så det ser ut!!!!!!!

Och så får vi en ny regiondirektör som vill ha 177000 kronor i månaden.

Mer betalat än stadsministern.

Vad får vi för de pengarna????????

Nu orkar jag inte mer idag!!!!!!!!!

Man skall vara fan så frisk för att vara sjuk i dagens samhälle.

Jag är inte det!!!!!!!!! 

Tankar om..........

Jo det är väl så att jag går igång på det mesta.
Nu har jag gått igång på det här med den nya arbetsprövningen.
Visst jag kan en del om datorer och program,
men att börja från början med att datorisera
ett företag som har ett 10 tal anställda.
Jag vet inte men det känns nog lite övermäktigt för mig.
Har ingen aning om var jag skall börja.
Jo jag skall börja med att träffa en av cheferna den 12 augusti.
Jag får väl bara "ge mig till ro" och avvakta denna träff.
Kanske kan det klarlägga en del för mig.
Lite konstigt är det ju att jag inte får någon handledare.
Det finns tydligen ingen på företaget som kan så speciellt duktiga på datorer.

Otto mår lite bättre i sina leder och igår kunde vi gå en härlig långpromenad.
Det är så skönt att se att han inte har så ont.
I morgon skall vi tillbaka till veterinären för den sista sprutan.

Han har då fått 4 cathrophensprutor.

Hoppas att han får lov att vara smärtfri ett tag nu.

På hemmaplan är det ganska jobbigt just nu tyvärr.

Det har börjat gå upp för maken att han aldrig kan ha "vanligt" sex mer.

Aldrig!

Detta har jag vetat i 4-5 år redan.

Men herregud,livet handlar väl inte bara om sex eller?

Iallafall så är maken väldigt deprimerad.

Helt förståligt.

Vilken vecka

Idag räknar jag torsdag och Gud vilken intensiv vecka det varit så här långt.
Jag försöker tänka ut hur jag skall gå tillväga för att datorisera företaget jag skall arbetspröva hos.
Vad skall jag använda mig av för program och så.

Måndag morgon vaknade jag först av alla som vanligt.

Jag gjorde min vanliga rutin och satte mig sedan med mitt morgonkaffe,dator och teve.

Så kom Otto ur sovrummet på tre ben strax före maken som gick på två ben.

Fattade inte vad som hänt Otto under natten.

Nu var han helt plötsligt halt på höger bakben.

Jag undersökte,men hittade inget anmärkningsvärt.

Eftersom jag ändå hade inplanerat att åka ner till Ale veterinärerna för hans spruta,så tänkte jag att veterinären får ta sig en kik på bakbenet också.

Fast just då hade veterinären inte tid så jag fick en tid senare på eftermiddagen samma dag.

Jo veterinären undersökte,klämde och böjde,men inte heller hon kunde hitta något fel.

Fast han hoppade på tre ben så det blev nedsövning och röntgen. Det var lite av en pärs i värmen. Röntgenplåtarna visade inte något avvikande heller.Så det var bara att åka hem och ge han smärtlindring i form av värktabletter.

På kvällen var han fortfarande så trött att han var helt ointresserad av Totte,Sebastian och Frida som kom på besök. 

Tisdag hoppade han fortfarande runt på tre ben.

Själv skulle jag iväg till plastikkirurgen och arbetsförmedlingen.

Jag tyckte att jag var tvungen att åka inom AF för att få råd,

hur jag skall tänka angående arbetspraktiken.

Tyvärr hade ordinarie handläggare semester ända fram till den 22 augusti,så jag få klara mig själv tydligen.

Hemma igen vid 15 tiden bara för att packa och åka iväg på "vår årliga träff hos Lisa".

Igår eftermiddag kom jag tillbaka hem igen.

Jag tror att jag får skriva lite mer om detta vid ett annat tillfälle.

Det gäller att smälta intrycken först.

Så kom Totte och Frida och vi plockade bort de fem stygnen som han hade i ansiktet.

Totte var helt otrolig.

Så himla stilla och lugn som han var och så snäll då.

Idag torsdag har jag varit ute och plockat kantareller.

Det verkar finnas hur mycket som helst i skogarna.

Jag är väl galen.

Tänker mycket!
Tänker mycket!
Nu undrar jag varför det inte kommer en massa flyktingbarn från Afrikas Horn.

Jo jag tror att de stackarna har inga pengar att skicka iväg sina barn.

Arabstaterna har mer pengar och kan skicka i väg ett barn till Europa.

Det är egentligen inte konstigt att det blivit som det är idag.

Vi här uppe i norden med vår värdelösa invandrarpolitik.

Folk som kom hit på 1990-talet fick inte lova att arbeta.

Minns vad en flyktinghandläggare sa till mig en gång.

-Det går runt en massa tickade bomber i vårt samhälle.

Så sant han hade.

Nu fort måste det göras något radikalt så att inte terrorhandlingen i Norge upprepas.

Det kunde ju lika gärna hänt här i Sverige.

Invandrarna måste integreras i samhället och vi svenskar

måste få lov att vara med och påverka invandringspolitiken.

Att vi har fått en massa getton kan inte accepteras.

Flyktingar som kommer till landet skall inte automatiskt få fast arbets och upphållstillstånd.

Målet måste vara att människor hjälps att bo i sina egna länder så att de slipper fly av olika skäl.

Högerextremistiska åsikter kan heller inte accepteras.

Och invandrare bör ta seden dit de kommer även om de naturligtvis skall ha rätt att ha sin egen religion.

Paus igen!

Nu tar jag paus från bloggandet igen.
Måste tänka.
Måste drömma.
Måste äta glass och marängswiss.

Sätt från utsidan

Så här ser min "nya arbetsplats" ut från utsidan och jag vill lova att det var varmt på insidan också.

Väldigt varmt trots att alla dörrar och fönster var öppna.

Det här fotot tog jag på midsommaraftonen.

Projekt

Idag har Sebastian varit här och hjälp oss med att klippa nere på vägen.

Så jäkla duktig han är den pojken och vilka blåsor på händerna han fick,trots arbetshandskar, och vilken träningsvärk han kommer att få i morgon,men han blev klar innan mamma kom och hämtade han.

Själv gick jag långpromenad med Otto och var nere på Skepplanda tvätteri.

Mening är att jag skall arbetspröva där.

Mina arbetsuppgifter blir att lägga upp ett dataprogram för tidrapporter,löner och fakturering.

Idag har de allt på vanliga papper.

Hur stenåldersaktigt som helst.

Det här blir min nya utmaning.

Verkar ju spännande.

Något helt annat blir det ju.

Jag var himla tydlig med mina handikapp och läkarbesök på olika sjukhus.

Planeringen är att jag skall sätta mig ner med en av ägarna fredagen den 12 augusti och från där går vi vidare.

Nästa vecka har jag en massa läkarbesök inplanerade för såväl mig själv som Otto.

Som ni ser så går jag vidare i livet.

Det är som det är.

Så säger folk omkring om man frågar hur dom mår.

-Det är som det är,får man som svar.

Ja det är som det är.

Det är förskräckligt,men jag överlever detta också.

Men det som skedde med Maja.

Just hur hon såg ut fick mig att minnas min dotter.

Detta hemska syn.

Vår dotter blev skalperad och jag såg henne.

Inte just då kanske,men efteråt.

Jag minns vad läkaren från drottning Silvias sjukhus sa.

Ok hon visste nog heller inte vad hon sa.

-Allt går att dölja med en lugg,

hallå.hon helt förändrad.

Bara gips överallt.

Det enda som var likt var hennes sommarskitiga fötter.

Å vad jag älskade dessa fötter.

Som en liten fågelunge i den stora sängen.

Lilla gumman,jag vill byta plats med dig.

Inte sjutton skall du ligga här och plågas.

Finns inte på kartan.

Inget kunde jag göra.

Fan jag hatade mig själv.

Varför hade hade jag släppt iväg henne?

Varför?

Varför?

Varför blir allt så fel?

När jag såg Majas öga som var utanför kroppen så såg jag lilla Frida!

Min lilla nioåriga dotter.

Det är tungt just nu, riktigt tungt,fast jag överlever,tror jag.

Så går mina tankar idag.

Som en liten fågelunge var Maja.

Jag kunde inte skydda henne heller.

12 timmar

Ja det var ungefär den tid jag fick med Maja.

Vid 13 tiden i går söndags var Otto och jag och hämtade Maja.
Hon hade inte vuxet mycket sedan jag såg henne vid 8 veckors ålder.
Resan hem gick bra och Maja sa inte ett knyst i kattransporten.
Väl hemma så åt hon lite mat.
Sedan fick hon börja lära sig lite om sitt nya hem.
Otto,visst var han intresserad och lite på,
men han lugnade sig och verkade vara okey med att Maja var här.
Lite jobbigt blev det under kvällen för jag fick bära Maja till maten på bänken varannan timme och så ner på kattlådan i källaren.

Vid 22 tiden gick vi och la oss.
Maja fick ligga mellan maken och mig.
Hon kröp ihop vid mitt bröst och somnade.
Otto hoppade upp och la sig vid mina fötter som vanligt
och så somnade vi alla fyra.

När klockan var 1 på natten hände något som jag har fruktansvärt svårt att skriva om.
Egentligen vet jag inte riktigt vad som hände allt gick blixtsnabbt.
Otto kom upp och klappade till Maja.
Jag skrek till tror jag och kollade Maja.
Hon ryckte till i alla fyra benen och så var hon död.
John vaknade och vi kunde bara konstatera att hon var död.
Inte en droppe blod men ena ögat hade poppat ut.
Jag bar ner henne i källaren och försökte återuppleva henne,
men det gick inte.
Maja fick ligga kvar på den mjuka filten till morgonen.
Då var hon helt likstel.
Jag kan inte beskriva hur ledsen jag är.
Hela dagen har jag bara gråtit.
All kraft har bara runnit av mig.
Ring inte till mig för jag orkar bara inte försöka prata om det.

Jag är så ledsen.

Den 22 juli 2011

Den dagen kommer vi aldrig att glömma.
Det var då en högerextremistisk terrorist
dödade en massa oskyldiga ungdomar i Norge.
Vilket hot mot demokratin!
Det är så svårt att ta in vad som hänt.
Helt enkelt en fruktansvärd händelse i grannlandet Norge.

Fan igen!

Min jävla ADHD drar igång mig.
Måste andas!
Måste få en chans att tänka efter.
Inte fatta förhastade beslut åt ett eller andra hållet.
Andas.
Andas
Tänk qigong.

Dra in luften genom näsan och andra ut.

Glöm att gubben försöker skrämma dig med ormar.

Du är ju inte ett dugg rädd.

Tänk andning!

Hela jävla tiden!

Men maskinerna fixar jag mellan andningen.

Oslo får klara sig utan mig ett tag,men finns i minna tankar.

Fan jag visste direkt att det var skit.

Nu är dom här också,

dom jävla terroristerna och vi blev tagna på sängen.

Hallå för fan!

Hela jävla tiden måste jag vara på min vakt.
Går och lullar runt i vår trädgård och pillar med mina växter.
Helt plötsligt kommer maken och säger

-Skall vi inte bjuda in de och de.

-Hallå,alltså.

 Vi kunde inte resa till Värmland,men vi kan ha gäster.

 Vad är skillnaden?

 Jo det är jag som gör jobbet.

-Näe,säger maken.

-Diskmaskinen diskar,tvättmaskinen tvättar,dammsugaren

 dammsuger.

-Och vem fan sköter maskinerna?

-Vem matar dem?

Maken tror att allt sköter sig själv tydligen.

Idag lyckades han iallafall elda trots att det  var +25 grader ute.

Jobbigt?

Bara förnamnet.

Tur att han går och lägger sig vi 20 tiden.

Och han tror att han skall bli 93.

Han kan ju inte hålla värmen vid 73.

Jesus va jobbigt,men jag fick ju undanröjt hans eventuella grillfest.

Bjuda in en ung familj och bara tro att allt klarar sig själv.

Hallå!

Boulefesten har jag ju undanröjt.

Herregud förra året fick jag fixa allt och plocka upp gubben och resterna efteråt.

-No More,sa jag då och det står jag för.

Fy fan!

Och så är det terrorangrepp mot Norge.

Tror inte maken riktig fattar innebörden.

Visst han är norrman och han tror sig veta allt om Norge.

Jag är inte helt övertygad.   
Förbannad som vanligt.
Normaltillstånd tydligen.

Längtan

Nu längtar jag jättemycket efter söndagen då vi får lov att åka och hämta Maja,vår kattunge,som då är 12 veckor och leveransklar.
Det skall bli så spännande och härligt med en kattunge i huset.
Förhoppningsvis blir Maja duktig på att fånga möss så vi slipper oönskade besök av dessa otäcka gäster.

Nu har det blivit jättekonstigt med ersättningarna igen,
men åt motsatt håll.
Nu har jag blivit beviljad såväl akassa som sjukpenning.
Jag fattar inte nått.
Klart att jag får ju återbetala akasseersättningen,
men det var då sjutton att det aldrig kan bli rätt någon gång.
Antingen får jag ingen ersättning från något håll,
eller så får jag dubbla ersättningar.

Otto SKALL bantas nu!
Han måste ner en 2-4 kilo.
Viktnedgången skulle göra gott för hans leder
och då skulle han ju få det lättare att röra sig.
Nu tror jag att detta har gått in hos såväl husse som matte.

Atrosx2

Igår var det dags för veterinärbesök igen.
Otto har senaste tiden haltat lite mer än vanligt.
Det är helt okey när vi är ute och går men när han vilat lite så har han svårigheter att gå innan han,så att säga,fått igång lederna.
Med Otto har det ju varit så att han haft problem med sina armbågar sedan han kastade sig utför källartrappan vi 12 veckors ålder.

Skadan som han då fick i höger armbåge var ju väldigt omfattande och krävde en stor operation.

Jag förstod ju redan då att detta skulle inte bli lätt för han,stackars liten,men han har jobbat på,med smärtor av och till.

Ingen bra början som hund.

Detta har han sedan haft som handikapp förstås.

Därför har Otto inte varit en "jobbig" hund som Olle,mer stillsam av sig,så att säga.

Flera gånger under Otto fyra år har det blivit besök hos veterinären.

Så igår var det dags igen.

Nu blev det röntgen av bägge armbågarna.

Jag visste ju redan innan,då resultatet blev ju inte speciellt överraskade,atros i bägge armbågarna.

Inte alls bra för en fyraårig hund.

Det här kommer att förkorta hans liv.

Otto kommer aldrig att bli lika gammal som Olle.

Gäller att njuta av dagen.

Väldigt tråkigt!

Försöker låta detta sjunka in.

Hemska tanke!

En dag i taget!

Men nu så får han sprutor med början i tisdags

och skall så ha i 4 veckor.

Sedan är det ny mat och och inget "godis" vid sidan av.

Slutätit med husse.

Det blir tufft speciellt för oss,men om Otto går ner några kilo i vikt så kan hans atros hållas under kontroll längre.

Det är typ samma behandling som för oss människor.

Diet,för att få ner vikten.

Foder med glykosamin.

Träning.

Smärtlindring vid behov.

Billigt blir det inte trots att han naturligtvis är försäkrad.

3100 kronor maten inkluderad.

Allt inställt

Jo så är det.
Jag vill som vanligt så mycket,men när det väl närmar sig så backar jag ut.
Det är fan att ha en social fobi och dessutom svårigheter att prata.
Då blir det att jag går runt i urskogen med vovven när jag tar mig ut ur huset.
Att gå i skogen är en lisa för min själ.
Att träffa människor är rena rama motsatsen.
Det är väldigt svårt att förklara detta motstånd som jag har.
Alla andra älskar att träffa folk och socialisera,men inte jag inte.
Pest och pina är det för mig och inte verkar det bli bättre med åren,snarare tvärtom faktiskt.

Fast när maken fyllde år här i veckan så hade vi huset fullt.
Först kom Emelina på moppen,sedan ett par kompisar till henne i bil.
Så kom Patrik i lånad bil och därefter dottern,dottersonen övningskörde, och till Ottos stora glädje kom Totte.
Tyvärr regnade det hela tiden.
Nej det vräkte ner så vi fick vara inomhus.

På fredag morgon fick jag äta prinsesstårta till frukost.
Det är allt bra skönt att bli gammal när man utan
något som helst dåligt samvete äter prinsesstårta till frukost.
Det kan jag verkligen unna mig då jag har gått ner 7 kilo sedan i våras,allt beroende på den stress och press som arbetsprövningar hit och dit innebär.
Och nu är det ju snart dags igen för ny arbetsprövning.
Puh!

Födelsedag

Idag fyller maken år och som tur var så kom Emelina och grattade.
Det blev väldigt uppskattat.
Flaggan hissad och prinsesstårta på plats.

Tydligen så skall jag arbetspröva på Skepplanda Tvätt,eller det kanske jag redan sagt.
Ja,jag skall ju träffa en av ägarna den 29 juli.
Det är ju nära och bra iallafall.
Jag kan ju cykla om jag vill,för det är bara tre kilometer dit.
Vi får se hur det blir.
Gäller att inte ta ut något i förskott.

Bloggpaus

Han bad inte om att få komma till dig.
Han kom till dig för att ge dig vänskap då andra sviker, sympati då andra är emot dig,
trofasthet då andra baktalar dig.
Han kom för att ge dig kärlek då du känner dig utelämnad, sällskap då du är ensam.
Han älskar dig mer än någon annan!

/Din vän hunden

Lite sommarpaus

Som ni kanske märkt så är här dåligt med uppdatering för tillfället,men det finns så mycket annat att göra dessa fina sommardagar.
Dessutom har jag problem att kommentera andra bloggar via mitt iGooglekonto och det är störande.
Jag har även hört att det är flera bloggare som haft problem med att kommentera.
Vad är detta för konstigheter?

Slut på spektakler i Ryk.

Ända sedan jag träffade min make har jag ställt upp på allt,ja jag säger ALLT,men nu är det SLUT!
Jag orkar inte med att göra allt på tomten bara för att det skall komma någon från Norge,eller någon annanstans ifrån bara för att INSPEKTERA hur vi har det.
Det jag gör här hemma gör jag för mig själv,inte för någon annan.
Om jag städar inne,eller klipper gräs,eller putsar fönster,eller rensar ogräs,så gör jag det för att jag vill det,inte för att det kall komma inspektion.
That`s It!
Så jävla trött!
Behöver semester!
De som jobbar inom vården arbetar ju typ 8 timmar
sedan har de ledigt 16 timmar.
Jag arbetar dygnet runt.
Nu behöver jag och Otto lite semester från maken.

Maja

Min överraskning heter Maja och är en långhårig kattunge på 4 veckor.
Otto och jag var och tittade på henne i tisdags,vilket för övrigt
var Ottos fjärde födelsedag.
Jag ville ha med mig han så att jag kunde introducera kattungen
Maja med Otto på hennes hemmaplan.
Otto tyckte att Maja var väldigt liten och så otäck när hon fräste mot han.
Oj va rädd han blev.
Han gick och gömde sig bakom mig.
Men det kommer att bli så bra.
Vi får vänta med att hämta Maja tills hon är 12 veckor.

Igår var det nio månader sedan Olle gick över till regnbågsdalen.
Hoppas att han har det fint där.
Jag brukar gå ner till hans och Charlies grav och snacka
lite med dem inimellan.
Pratar med dem samtidigt som jag plockar bort lite ogräs,
eller vattnar.

Här prövar Maja Ottos bilbur. 

Grattis Otto!

Idag fyller min älskling 4 år.
Fy sjutton va fört tiden går!
Det var ju inte länge sedan vi hämtade han som en
ljuvlig 8 veckors valp.

Jag har en liten hemlighet som jag bär på
och eftersom ingen mer än jag känner till den
så vill jag inte skriva om den här heller,
men jag lovar att återkomma i kväll och berätta.
Ibland går maken ut och läser i min blogg och jag
vill inte hetsa upp han innan allt är klart.
Så snälla berätta inget till maken.

Idag vaknade jag tidigt till ännu en skön sommardag.
Kan livet vara så mycket bättre.
Svensk sommar när den är som allra bäst och
att få vakna pigg och frisk.

På midsommaraftonen var jag nere och dansade runt
stången i Grönköp.
Jag träffade en av mina dotters klasskamrats mamma
som just nu sliter med livmoderscancer.
Vi hade ett långt och bra samtal.
Jag tror att jag kunde stötta henne lite i kampen
mot cancerspöket.
Sedan var jag och tittade på huset där jag eventuellt
skall ha min nästa arbetspraktik.
Fy sjutton va fult det huset är.

Kram på er!

Midsommarafton

Här i huset är det inget speciellt kul just nu.
Själv skall jag ner till Grönköp och fira lite midsommar om det inte regnar vill säga.
Maken som är deprimerad,men inte erkänner det,får jag nog inte med mig.
Han orkar bara med sin ved och mat.
Jag vet inte riktigt hur jag skall göra för att kunna hjälpa han.
Allt hushållsarbete och utomhusjobb får jag göra själv.
Inte så att jag inte orkar med det,men det är ju inte så himla kul.
Jag bad honom om att lägga ut lite mördarsnigelgift runt pallkragarna där jag har mina odlingar, och vad händer.
Jo,jag upptäcker att han lagt gift i rädisorna.
Nu går det väl inte att äta dem utan att bli sjuk.
Eller?
Jag fick honom att ta bort rovfiskarna i dammen och
nu har jag satt dit några grodyngel från en annan liten pöl.
Nu skall jag iallafall rensa ogräs där igen.
Jag vägrade nämligen att rensa runt dammen så länge det var rovfisk där.
Han försökte lura mig med att det var karp,men den fulingen gick inte jag på.
Karp hade ju varit okey,då de är gräsätare.
Så här är en aning grinigt.
Jag vet så väl att maken inte mår bra,men det måste finnas någon bot mot vallningar och PMS-besvär även för män som prostata och testikelcanceropererats.
Någon som vet?

Heldag i Göteborg

Jo igår tog jag mig en semesterdag från maken och åkte till Göteborg.
Visst jag hade ju ett ärende.
Jag skulle på kontroll hos specialisttandläkaren på Odontologen uppe på medicinarberget.
Det gick väldigt smärtfritt.

Men först var jag inom tippen och kastade en massa skräp.
Efter Odontologen gick jag ner till Sahlgrenska och satte mig med Metro och en cappotino.
När jag satt där så kom en sköterska från plastikkirurgavdelningen så vi satt där och pratade en stund.
Jag träffade även hela familjen Kilder,mor,far och de yngsta döttrarna.
Sedan var jag inom plastikmottagningen och köpte lite tejp.

Så var jag inom saluhallen. Köpte lite bröd och ost och ett märgben till Otto.
Så var jag inom klädkällaren och köpte nya draperier och strumpor till maken.
Jag avslutade min dag på Ale Torg.
Gud så härligt det var med egentid.
Jag känner att jag verkligen behöver det inimellan.

NEJ!!!!!!!!

Ja övar och öva på detta svåra ord.
Att säga nej till saker som jag inte vill eller behärskar
har alltid varit väldigt svårt för mig.
Jag som alltid vill vara allt och alla tillags,
men nu är det nej som gäller.
Nu skall jag bara göra saker som jag verkligen vill
och känner att jag kan klara av.

Maken vill till Norge,inte jag och han orkar inte köra själv.
Att ta bussen är tydligen inget alternativ.
Maken vill ha stor boulesammankomst här,inte jag.
Och varför inte?
Jo därför att det är jag som får ta hand om hela skiten
och det vare sig jag vill,eller orkar.
Så jag måste vara ståndaktig,och säga NEJ NEJ NEJ
tusen gånger.
Jag måste bara göra det för mitt eget välbefinnande.
That´s it!

Veckan som gick

Onsdag var jag på skolavslutning i Lödöse.
Den äldsta tjejen av mina barnbarn slutade nian
och det kan man ju bara inte missa.

Torsdag badade jag Otto och på fredag förmiddag så klippte jag han.
Det tog relativt lång tid,men så var det ju första gången som jag klippte alldeles själv.
Men jag blev nöjd till sist.

Fredag var jag på arbetsförmedlingen.
Jag har nu ansökt om akassa,men något besked får jag inte förrän Försäkringskassan utbetalat den sista aktivitetsersättningen.
Under veckan som gått har jag fått tillbaka på skatten.
Det är första gången på flera år som jag fått överskjutande skatt istället för restskatt.
Helt underbart.

Idag lördag var Otto och jag uppe och tittade på boulespelet i Alvhem.
Självklart så passade vi på att promenera samtidigt i det fina vädret.

Lite mindre frekvent

Nu under sommaren kommer jag inte att uppdatera bloggen lika frekvent.
Det finns så mycket annat att göra som är trevligare.
Vem vill sitta framför en dator når det finns så mycket roligt att göra ute?
Helgen tillbringade Otto och jag med dottern och hennes hund Totte.
Vi var uppe på Stocken där dottern har en villavagn.
För mig blev det lite ögräsrensning och för dottern blev det inomhusjobb.
Vi planterade en massa växter i krukor.
Lite kul för jag har drivit upp växterna i mitt växthus.
Fast vi hann ju med en flera sköna promenader med hundarna.
Här hemma har maken och jag hunnit med att måla om i datarummet.
Det blev så fräscht och ser så mycket bättre ut.
Mina rädisor kommer upp fint i en av pallkragarna.

Fortsatt full av energi

Bäst att passa på medans energin är på plats,tänkte jag och började röja ut ur datarummet igår kväll.
Massor att putsa och tvätta.
Idag så spacklade maken och jag slipade och dammsög.
Nu är maken i full fart med att måla tak och väggar.
Jag kastade mig ut och klippte lite gräs och plockade upp hundskit från boulebanan,som Otto tror är hans toalett.
Även katten som bor i carporten använder sig av boulebanan som toalett.
Sedan skulle jag äta potatismos med ungsbakad falukorv.
Jag hade gjort ett misstag med maten,då jag skurit upp två tomater och stoppat in mellan korven,så jag har fått ett tomatskal på tvären i halsen.
Det hände efter andra tuggan och sedan går det vare sig att få upp eller ner något.
Nu har jag haft stopp i matstrupen i snart två timmar,
men det brukar ju ge sig och det var jättelänge sedan jag hade ett sådant här stopp.
Måste bara berätta att i morse efter att maken åkt iväg för att handla lite så ringde telefonen.
Det var en kompis till maken.
Han undrade om jag sett fisken.
-Vilken fisk,sa jag?
-Den i dammen,sa han.
-Men va fan,sa jag.
-Visste du inte det.Vi la i 5 braxar igår ju.
Näe det hade jag ju ingen aning om.
Jag sprang ut och tittade.Jo där simmade fem fiskar och samtliga salamandrarna var borta.
Uppätna av fiskarna så klart.
Så nu är jag inte glad.
Maken visste mycket väl att jag inte vill ha fisk i min damm.
Där skall det vara grodor,salamandrar och snok.
Inga jävla rovfiskar.

Utelåst

Idag har det varit händelserikt vill jag lova.

Först började jag dagen med att röja ur samtliga skåpen i datarummet.
Sedan ringde jag facket och så fyllde jag i blanketter.
Sedan tog jag med mig Otto och åkte och shoppade och postade breven som jag fyllt i.
Efter det så promenerade Otto och jag längs Göta Älv där det nu går promenadväg ända ner till Nödinge.
Vi nöjde oss med att gå nästan ner till Nol.
Därefter åkte vi inom Fridas jobb.
Otto får följa med in på äldreboendet.
Vi gick runt och letade och letade efter Frida.
Jag blev så varm så jag bestämde mig för att gå ut till bilen och lämna jackan.
Öppnade bakluckan och slängde in jackan och bilnycklarna
och stängde dörren.
Precis då så kom Frida.
Några minuter senare så kom jag på att nycklarna var inlåsta i bilen,så jag fick ringa maken så att han kunde komma ner med reservnyckeln.
Så kan det gå när haspen är på.

Nya blanketter

Jaha,inget nytt under solen.
Idag kom det blanketter från facket som jag skall fylla i för att få akassa.
Exakt samma blanketter med samma frågor som jag fyllde i förra året.
Och ändå har absolut inget ändrats från förra året.
Nu vill de ha arbetsgivarintyg igen och jag som inte haft någon arbetsgivare på över ett år.
Inte kan jag ringa till Ale kommun,min förra arbetsgivare,
och fråga efter ett intyg nu igen.
Fan dom får ge sig alltså!
Nu blir jag förbannad!
Ja,ja,jag får ta itu med det i morgon.
Idag har jag avslutat fönstertvättandet för denna gången.
Sedan har jag klippt gräset,nästan allt och det är en del att klippa här.
Så har Otto och jag varit i Älvängen och shoppat lite.
Qvinny har varit här som vanligt.
Nu börjar eländet löpa också och då finns det risk för att Otto får för sig att han skall följa med henne,så nu får jag passa på Otto lite mer än vanligt,för Qvinny finns det ingen som passar på.
Så nu har vi tre lite jobbiga veckor framför oss,Otto och jag.
Varför är kastrerade hanar fortfarande intresserade av tikar?

Vanlig tisdag

Idag har jag ägnat mig åt att putsa fönster och byta gardiner.
Med andra ord en helt vanlig så gott som händelsefattig dag.
Nej för sjutton,jag glömde ju att jag sått dill och rädisor i mina pallkragar.
Det kan nog bli jättebra om jag passar på mördarsniglarna.
Vår tomt är lite väl stor att klara av.
Men jag är en hel del förbannat på att jag inte kan kommentera andras bloggar som jag vill.
Det är password hit o password dit och jag kommer aldrig ihåg mitt.
Mkt märkligt!

Nya projekt

Fick för mig att jag skulle införskaffa två pallkragar,lite vägmatta och 5 säckar plantjord och så lite dill och rädisor.
Jag kolla lite på nätet och skickade ut en förfrågan på facebook om begagnade pallkragar.
Men så när jag var ute med Otto idag och promenerade förbi
Henriks så tänkte jag höra med han,och då visade det sig att han hade såväl pallkragar som lite vägmatta.
Så jag kom hem med två pallkragar och vägmatta.
Jag fick låna hans lilla dragkärra.
Så nu har jag rengjort uppe vid komposten och
lagt ditt pallarna och vägmattan.
Vägmattan häftade jag fast med häftpistol,så nu är det bara jorden som fattas.
Den får jag köpa i morgon,då det är stängt idag på lanthandeln
då det är nationaldagen.
GRATTIS Sverige och alla svenskar!

Massa energi

Ja konstigt nog så har jag massa energi,-fast vänta nu-,
så är det ju alltid med mig när livet krisar.
Så fungerar jag ju och det borde jag veta nu.
Men det är ju alldeles utmärkt för all denna energi
när den behövs som allra mest.

Så jag arbetar en massa i trädgården i detta underbara
försommarväder och det är ju bra.
Långa promenader med Otto blir det ju också tidigt
på morgonen och sent på kvällen,annars ligger Otto
mest i skuggan.
Dom är inte dumma vovvarna.

Snart skall jag ta itu med akasseansökan.
Det är ju också ett jobb om än så vansinnigt mycket
tråkigare än trädgårdsarbete.
Man skulle ha en sekreterare som skötte om den
tråkiga byråkratin.

Kampen går vidare

Ja så var jag på AF igår igen.
Senaste budet är att vi avslutar praktikplatsen
uppe i Lödöse,och så skall AF-handläggaren leta efter en ny praktikplats där man inte behöver prata.
Så nu är det nya blanketter att fylla i,denna gången till
akassan igen,om FK inte godtar mitt läkarintyg.
Det har tammefan gått troll i detta.
En massa byråkrati och en massa oro för mig.
Det här verkar då aldrig ta slut.

Mår piss

Inte konstigt,tycker jag.
Det kan ju inte vara underligt att man mår sämre
när myndigheterna bara krånglar.
Tänk inte på det,säger maken.
Det funkar inte.
Idag får jag försöka få tag i handläggaren på AF igen.
Ärligt talat vet jag inte om jag orkar en vända till med
myndigheterna.
Jag vet inte hur skall skall bära åt.
Känner bara att jag blir mer och mer desperat.
Bara grubblar och grubblar.
Läkarintygen som inkommer verkar myndigheterna
inte ta någon som helst hänsyn till.
FK har sina egna specialister som aldrig behöver träffa
"sina" patienter.
Alla andra läkare verkar vara omyndigförklarade
enligt FK. 

Fy fan

Nu har jag återigen hamnat i FK o AF träsk.
Fick ju nytt läkarintyg,men vem bryr sig om vad läkarna skriver.
Idag har jag pratat med såväl AF som FK och nu vet jag inté om min sjukskrivningen blir beviljad igen.
Samma om igen och nu är det så att jag kommer att få ny handläggare på AG igen för hon har inte den nya läkarstationen.
Gud va trött jag blir o va dåligt jag mår.
Så här har jag haft det i över ett år nu och det är så jävla nedslående.
Jag orkar inget,inte ens att äta.

20 mm

Så mycket regn mätte jag i min regnmätare i morse.
All den nedbörden har kommit under natten.
Tur iallafall att det mesta regnet kom nattetid.
Nu vill vi ha sol och värme.
Jag tycker att vi här uppe i kalla Norden är värda det nu.
När jag var ute och gick igår så såg jag att rönnarna har
massor med blommor.
Enligt den gamla bondepraktikan så betyder det att
vi kommer att få ytterligare en sträng vinter,
så en solig och varm sommar skulle inte sitta fel.

Utsikt från fönstret

Nu räcker det med regn!!!!!!!!!!!!!

Röntgen+käkkirurg

Idag har jag avklarat såväl röntgen som käkkirurg.
Nu är det över 5 år sedan jag fick min cancerdiagnos och fortfarande är jag CANCERFRI!!!!!
Fast de släpper mig inte ännu som jag trodde,men det gör ju inget för jag känner mig så viktig varje gång som jag är där på Sahlgrenska sjukhuset.
Märklig känsla att vara en så viktig patient som läkarna så gärna vill träffa om och om igen.
Men nu skall jag inte på återbesök vare sig till ÖNH eller
käkkirurgen förrän 2012.
Idag berättade käkkirurgen att han träffat på ytterligare en patient som drabbats av samma komplikation som mig.
Alltså ett käkbrott,med tillhörande avlägsnande av käkben,så nu finns det två patienter med liknande problem i Västra Götaland.
Jag hade faktiskt ingen aning om att jag var så pass unik som patient och det var nu bra det.
Fast jag förstår vilket helvete den andre patienten har och vad han/hon måste gå igenom.
Det vill jag inte gå igenom igen.
-Stackars sate,tänkte jag.
Röntgenundersökningen som jag oroat mig lite inför gick hur bra som helst och var helt smärtfri,då man kunde utföra hela processen utanför munnen.
Lite jobbigare var det uppe hos käkkirurgen,men det går ju relativt fort och de är så trevliga mot mig.
Jag är faktiskt,och det måste jag ju bekänna,väldigt tacksam för den fina vård som jag fått under 5 års tid.

Ny vårdcentral

Så har jag då äntligen varit på den nya vårdcentralen och träffat den läkare som jag listat mig hos.
Han kände igen mig från den tiden som jag arbetade som socialsekreterare i Nödinge.
Jag kan ju inte påstå att jag kände igen honom,fast jag vet ju att han arbetat där i många,många år.
Det var en helt okey träff och han sjukskrev mig till i slutet på augusti,så nu får vi se om FK godkänner sjukskrivningen också,vilket man ju inte kan vara säker på.
Jag känner mig ganska matt efter dagens besök och i morgon väntar nya läkarbesök.
Tidigt i morgon skall jag först på röntgen på Odontologen därefter till käkkirurgen.Röntgen är verkligen inget jag ser fram emot.Det brukar vara smärtsamt.
Lägger ut samma bild som igår med lite redigering.

Nej,helt lycklig är han inte när han blir fotograferad.

Usch

Ja usch,jag är så nervös för att jag skall träffa en ny läkare på en ny läkarstation på torsdag.
Detta faktum har gjort att denna veckan mår jag om möjligt ännu sämre.
Det läkarbesöket är ju så viktigt för mig,så nu håller jag på med att skriva ner det viktigaste så att jag kan lämna över ett brev och slippa prata så mycket.
Fast nu har det löst sig med FK för ett tag iallafall och det är ju jättebra.
Riktigt dålig har jag varit på att blogga och läsa andras blogger också.

Intensiv vecka

Oj då,säger jag.
Jag har haft en alldeles för intensiv vecka.
En sådan vecka att jag redan innan den startar får ångest.
Jag har väldigt svårt att göra mer än en sak om dagen.
Varje gång som det är inplanerat flera saker så kommer ångesten och stressen och jag skulle allra helst vilja ligga kvar i sängen och inte göra något.

Måndag lyckades jag ta mig till qigongen.trots att jag fick
ångest attacker såväl innan som under qigongen.
En annan deltagare hade lagt ut 20 kronor för mig till
terminavslutningen och jag kände att jag måste åka dit och göra rätt för mig.

Tisdag var egentligen den lugnaste dagen i veckan,men
jag fick gå upp tidigt och bada Otto,för att en vän skulle
komma hit och hjälpa mig att klippa Otto.
Jag visste inte förrän sent på måndagkvällen att han måste vara nybadad,annars sliter det på bladen till trimmern.
Men det blev gjort och sedan fick jag hjälp och bra undervisning i hur jag skall göra för att själv i fortsättningen skall kunna klippa Otto.
Visserligen får jag investera i en ny trimmer men den kommer jag att tjäna in väldigt fort.Tre klippningar och trimmern är intjänad.
Klippningen tog tre timmar,men jag tycker att det blev väldigt bra.

Onsdag fick jag köra in maken till Kungälvs sjukhus.
Maken skulle opereras igen,så det var bara att köra
tur och retur Kungälv,sedan sitta hemma och vänta på att operationen var klar och maken kunde hämtas igen.
En jobbig dag med oro och väntan,men allt gick bra och nu är den operationen överstökad.

Torsdag hade jag en inbokat tid på Östra sjukhuset i Göteborg.
Jag var hos tandhygienisten som jag är varje månad.
Där får jag hjälp med att rengöra mina tänder ordentligt,
vilket är nödvändigt om än ganska smärtsamt.
Därefter så skulle jag handla lite på hemvägen.

Fredag hade jag lovat att köra min dotter till Torp utanför Uddevalla,där hon skulle med en buss till Oslo.
Dottern skulle på 40-årskalas för en kusin i Oslo.
Vi körde upp i dotterns Volvo,sedan så åkte jag tillbaka till Lödöse och bytte till min egen bil.Hela tiden var dotterns Tollare med i bilen och han fick hoppa över i min bil i Lödöse för han skulle vara hemma hos oss.

Lördag var första dagen på veckan som jag kunde var hemma,men då fick jag klippa gräs och rensa ogräs,men det är ju ganska avkopplande arbete.
Sedan blev det långpromenad med hundarna.

Plus allt detta så hade jag arbete med att få ordning på FK och min ersättning därifrån.
Efter mycket om och men så lyckades jag faktiskt få ordning på det,men igår så skulle jag hämta hem och fylla i en blankett för denna månad,fast jag inte varit en enda dag på arbetsprövningen och trots att jag skickat in läkarintyg som visar att jag är sjukskriven.
Nu får jag ta bilen och åka ner till samhället och posta det så att det kommer iväg.

Det har blivit alldeles för mycket för mig och jag mår definitivt 
inte bra av allt detta.
Psyket är kasst och jag har ont i munnen och faktiskt i nästan hela kroppen.
Jag får lida för att jag har så mycket att göra.