Fy fan

Nu har jag återigen hamnat i FK o AF träsk.
Fick ju nytt läkarintyg,men vem bryr sig om vad läkarna skriver.
Idag har jag pratat med såväl AF som FK och nu vet jag inté om min sjukskrivningen blir beviljad igen.
Samma om igen och nu är det så att jag kommer att få ny handläggare på AG igen för hon har inte den nya läkarstationen.
Gud va trött jag blir o va dåligt jag mår.
Så här har jag haft det i över ett år nu och det är så jävla nedslående.
Jag orkar inget,inte ens att äta.

20 mm

Så mycket regn mätte jag i min regnmätare i morse.
All den nedbörden har kommit under natten.
Tur iallafall att det mesta regnet kom nattetid.
Nu vill vi ha sol och värme.
Jag tycker att vi här uppe i kalla Norden är värda det nu.
När jag var ute och gick igår så såg jag att rönnarna har
massor med blommor.
Enligt den gamla bondepraktikan så betyder det att
vi kommer att få ytterligare en sträng vinter,
så en solig och varm sommar skulle inte sitta fel.

Utsikt från fönstret

Nu räcker det med regn!!!!!!!!!!!!!

Röntgen+käkkirurg

Idag har jag avklarat såväl röntgen som käkkirurg.
Nu är det över 5 år sedan jag fick min cancerdiagnos och fortfarande är jag CANCERFRI!!!!!
Fast de släpper mig inte ännu som jag trodde,men det gör ju inget för jag känner mig så viktig varje gång som jag är där på Sahlgrenska sjukhuset.
Märklig känsla att vara en så viktig patient som läkarna så gärna vill träffa om och om igen.
Men nu skall jag inte på återbesök vare sig till ÖNH eller
käkkirurgen förrän 2012.
Idag berättade käkkirurgen att han träffat på ytterligare en patient som drabbats av samma komplikation som mig.
Alltså ett käkbrott,med tillhörande avlägsnande av käkben,så nu finns det två patienter med liknande problem i Västra Götaland.
Jag hade faktiskt ingen aning om att jag var så pass unik som patient och det var nu bra det.
Fast jag förstår vilket helvete den andre patienten har och vad han/hon måste gå igenom.
Det vill jag inte gå igenom igen.
-Stackars sate,tänkte jag.
Röntgenundersökningen som jag oroat mig lite inför gick hur bra som helst och var helt smärtfri,då man kunde utföra hela processen utanför munnen.
Lite jobbigare var det uppe hos käkkirurgen,men det går ju relativt fort och de är så trevliga mot mig.
Jag är faktiskt,och det måste jag ju bekänna,väldigt tacksam för den fina vård som jag fått under 5 års tid.

Ny vårdcentral

Så har jag då äntligen varit på den nya vårdcentralen och träffat den läkare som jag listat mig hos.
Han kände igen mig från den tiden som jag arbetade som socialsekreterare i Nödinge.
Jag kan ju inte påstå att jag kände igen honom,fast jag vet ju att han arbetat där i många,många år.
Det var en helt okey träff och han sjukskrev mig till i slutet på augusti,så nu får vi se om FK godkänner sjukskrivningen också,vilket man ju inte kan vara säker på.
Jag känner mig ganska matt efter dagens besök och i morgon väntar nya läkarbesök.
Tidigt i morgon skall jag först på röntgen på Odontologen därefter till käkkirurgen.Röntgen är verkligen inget jag ser fram emot.Det brukar vara smärtsamt.
Lägger ut samma bild som igår med lite redigering.

Nej,helt lycklig är han inte när han blir fotograferad.

Usch

Ja usch,jag är så nervös för att jag skall träffa en ny läkare på en ny läkarstation på torsdag.
Detta faktum har gjort att denna veckan mår jag om möjligt ännu sämre.
Det läkarbesöket är ju så viktigt för mig,så nu håller jag på med att skriva ner det viktigaste så att jag kan lämna över ett brev och slippa prata så mycket.
Fast nu har det löst sig med FK för ett tag iallafall och det är ju jättebra.
Riktigt dålig har jag varit på att blogga och läsa andras blogger också.

Intensiv vecka

Oj då,säger jag.
Jag har haft en alldeles för intensiv vecka.
En sådan vecka att jag redan innan den startar får ångest.
Jag har väldigt svårt att göra mer än en sak om dagen.
Varje gång som det är inplanerat flera saker så kommer ångesten och stressen och jag skulle allra helst vilja ligga kvar i sängen och inte göra något.

Måndag lyckades jag ta mig till qigongen.trots att jag fick
ångest attacker såväl innan som under qigongen.
En annan deltagare hade lagt ut 20 kronor för mig till
terminavslutningen och jag kände att jag måste åka dit och göra rätt för mig.

Tisdag var egentligen den lugnaste dagen i veckan,men
jag fick gå upp tidigt och bada Otto,för att en vän skulle
komma hit och hjälpa mig att klippa Otto.
Jag visste inte förrän sent på måndagkvällen att han måste vara nybadad,annars sliter det på bladen till trimmern.
Men det blev gjort och sedan fick jag hjälp och bra undervisning i hur jag skall göra för att själv i fortsättningen skall kunna klippa Otto.
Visserligen får jag investera i en ny trimmer men den kommer jag att tjäna in väldigt fort.Tre klippningar och trimmern är intjänad.
Klippningen tog tre timmar,men jag tycker att det blev väldigt bra.

Onsdag fick jag köra in maken till Kungälvs sjukhus.
Maken skulle opereras igen,så det var bara att köra
tur och retur Kungälv,sedan sitta hemma och vänta på att operationen var klar och maken kunde hämtas igen.
En jobbig dag med oro och väntan,men allt gick bra och nu är den operationen överstökad.

Torsdag hade jag en inbokat tid på Östra sjukhuset i Göteborg.
Jag var hos tandhygienisten som jag är varje månad.
Där får jag hjälp med att rengöra mina tänder ordentligt,
vilket är nödvändigt om än ganska smärtsamt.
Därefter så skulle jag handla lite på hemvägen.

Fredag hade jag lovat att köra min dotter till Torp utanför Uddevalla,där hon skulle med en buss till Oslo.
Dottern skulle på 40-årskalas för en kusin i Oslo.
Vi körde upp i dotterns Volvo,sedan så åkte jag tillbaka till Lödöse och bytte till min egen bil.Hela tiden var dotterns Tollare med i bilen och han fick hoppa över i min bil i Lödöse för han skulle vara hemma hos oss.

Lördag var första dagen på veckan som jag kunde var hemma,men då fick jag klippa gräs och rensa ogräs,men det är ju ganska avkopplande arbete.
Sedan blev det långpromenad med hundarna.

Plus allt detta så hade jag arbete med att få ordning på FK och min ersättning därifrån.
Efter mycket om och men så lyckades jag faktiskt få ordning på det,men igår så skulle jag hämta hem och fylla i en blankett för denna månad,fast jag inte varit en enda dag på arbetsprövningen och trots att jag skickat in läkarintyg som visar att jag är sjukskriven.
Nu får jag ta bilen och åka ner till samhället och posta det så att det kommer iväg.

Det har blivit alldeles för mycket för mig och jag mår definitivt 
inte bra av allt detta.
Psyket är kasst och jag har ont i munnen och faktiskt i nästan hela kroppen.
Jag får lida för att jag har så mycket att göra.

Blogger

Igår låg Blogger nere hela dagen så det gick inte att lägga in inlägg,men idag är det tydligen okey igen.
Under gårdagen var jag och besiktigade min "lilla svarta",
bilen alltså och den gick igenom utan anmärkning.
Va härligt!

Maken tömde dammen för den luktade skunk.
Det var 1 groda där då och 1000 salamandrar.
Nu verkar det som om grodan hoppat iväg,
men salamandrarna  är kvar.
Och jag som bara vill ha grodor,
men jag får väl nöja mig med salamandrarna.
Det finns ju liv i dammen och det är huvudsaken.

Jag fick lov att gå till banken och låna pengar för att
kunna betala mina räkningar i avvaktan på att
ersättningen från FK kommer.
Huvudsaken är att räkningarna blivit betalda så
att jag slipper ha det som ett ok över mig.

FK ringde

En handläggare från FK ringde mig i morse.
Det var snabba ryck,men de ville ha ytterligare en blankett
som hon skulle skicka med A-post så den har jag nog i morgon.
Då gäller det att fort som ögat få fyllt i den och returnera
den tillbaka till FK så att jag får ersättning så fort som möjligt,
så att jag kan få iväg mina räkningar.
Det känns inget vidare att räkningarna är obetalda,
men vad skall man göra.

Häften avklarat

Ja så fick jag avklarat  en del.
En del av ersättningen kommer,men sjukskrivningen
som de kallar långtidssjukskrivning det från den 4 april
och till dags datum,skall handläggas av ytterligare en handläggare.
Det verkar drälla av handläggare inom FK och alla har sitt
lilla område.
Det är så nu att ingen handläggare har totalansvar utan
det är utspritt på en massa områden och handläggarna sitter utspridda över hela Sverige.
Det är ju så jäkla praktiskt för ingen behöver träffa
försäkringstagaren för då är det enklare att ta obekväma beslut.
Iallafall skulle jag få svar inom 2 dygn.


Jag har också ringt och bokat en läkartid på min nya vårdcentral i Nödinge.
Nu verkar det som om jag kan få en fast läkare som arbetat
på vårdcentralen där i hur många år som helst.


Så här i väntas tider fick jag städat i mitt växthus och
planterat ut och skolat om en hel del växter.
Förhoppningsvis behöver jag inte lägga ut en krona
på sommarblommor för jag har en massa tagetes
som jag frösått och många pelargoner som jag planterat
från moderplantornas skott.
Så sköter jag detta ordentligt,
vattnar,gödslar och passar från eventuell
nattfrost så skall vi nog få en massa blomster att njuta av.


Som synes har jag inte på långa vägar gett upp.
Ännu har inte myndigheterna fått mig att lägga mig på rygg.
Fortfarande har kärringen krut i pickadollen.

Nytt försök idag

Ringde kundtjänst på FK igår,men fick besked att ringa under
eftermiddagen idag då mitt brev blivit inläst på Inläsningscentralen uppe i Östersund.
Jo,jag kom fram till kundtjänst efter många om och men.
Fast enkelt är det inte och man måste ha väldigt tålamod för väntetiderna är många och långa.

Tack o lov hade jag ganska mycket tålamod under gårdagen
och lite ork också så att jag orkade klippa lite gräs.
Jag är tacksam för varje dag som jag orkar kämpa mot myndigheterna och min ångest.
Fast ångesten kämpar jag inte emot,utan försöker att bearbeta dem enligt den metod jag lärt mig.
Blir det för jobbigt så att jag inte orkar så tar jag en tablett.
Jag måste göra det för att klara av dagarna.
Måste bara försöka leva mig igenom denna vända också.
Förhoppningsvis ordnar sig allt till det bästa.
Jag måste bara tro det.
Om jag gräver ner mig nu så ordnar absolut inget sig.
Och jag vill inte bli som jag var under hösten.
Här kommer ett kort på Otto som valt att lägga sig i skuggan.
Han är så olik Olle som älskade att ligga och sola,speciellt tidigt på morgonen och sent på eftermiddagarna.
När det blev för varmt sökte ju han skugga så klart.

Otto trivs här i skuggan på norrsidan av huset.
Under verandan är det bra att gömma sig och
gruset är kyligt och skönt att ligga i under varma dagar.

Full rulle igen

Nu är det igång igen med full kraft.
Va då?
Jo detta med myndighetskontakterna och
naturligtvis då också utbetalningen av ersättning.
Det har blivit strul med informationen från AF och FK
till mig.
De visste tydligen inte om att de måste informera mig om att jag skulle anmäla första dagen jag blev "sjuk" igen.
För sjutton de var ju så tydligt informerade från mig att jag skulle in och opereras dem 4 april så vad är problemet?
Jo det är tydligen en annan "hög" pengar som den där aktivitetsersättningen utbetalas ifrån,men det är ju fortfarande samma myndighet.
Jo det skall bara strula för mig och inte att undra på att jag aldrig kan bli lindrad i min panikångest och depressiva tillstånd.Det här är ju bara att be om att man blir galen på riktigt.Jag har inga ekonomiska reserver och kan inte betala mina räkningar nu vilket gör att jag mår skit av "bara" detta.
För att inte tala om den byråkrati som nu råder på FK.
Det är ju näst intill omöjligt att nå fram till den som handlägger "ärendet" nu.
Så nu slåss jag mot väderkvarnar igen och det är ju inte första gången.
Det här är bara knäckande!
Jag har arbetat sedan jag var 16 år och NU när jag behöver använda mig av FK så blir det så här.
Ärligt talat vet jag inte om jag orkar med en vända till.
Det bara känns som om jag nått vägs ände nu.

Pigg 100-åring

Igår var jag med dottern,dotterdottern(16 år snart),hundarna
ute på Stocken camping,där de har en villavagn.
Vi skulle starta upp.
Dottern kunde behöva lite hjälp då maken nu bor i Tyskland.
Det var ju en hel del att göra.
El och vatten skulle sättas på igen efter vintern.
Uteplatserna skulle möbleras med utemöbler,krukor och annat trädgårdpynt.
Vi klarade nästan av allt själva.
Lite strul var det med vattnet.
Tydligen tog jag inte i så mycket som man skulle för kopplingarna läckte.
Vi fick hjälp av Fridas svärmors sambo med att skruva i
den så att det inte läckte.
Jag blev ganska fort trött.
Tröttare än vanligt,så Frida tyckte att jag skulle lägga mig
i hammocken och vila.
Det är för sjutton inte enkelt att acceptera att man inte orkar som tidigare.
Jag blev så trött att jag nästan mådde illa och var alldeles
som om jag hade gelé i benen.
Efter ett tag så var jag lite piggare så att jag orkade ta med mig hundarna till hundbadet.
Det var uppskattat vill jag lova.
Var har orken tagit vägen?
Beror det på att jag inte mår så bra psykiskt eller vad är det?
Jag upplevde denna trötthet som onormal.
Väl hemma igen så fick jag i mig riktig mat och då blev jag aningen piggare.

Bild tagen från bilen under färjefärden.

Premiärdoppet

Det bidde en tumme

Jag skulle gärna vilja veta om det syns någon skillnad.
Tejpen skall jag ha 6 månader för att ärren skall bli så
smala och fina som möjligt.
Så är det alltid med plastikkirurgiska ärr.

Före

Efter

Det röda är strålskador.Jag ser likadan ut på insida tydligen.
Det går aldrig bort säger dom,men det här tillhör mina krigsskador i kriget mot cancern.

Andra sidan.

Vissla

Det kunde jag tidigare.
Jag kunde till och med busvissla,det kan jag inte längre,men det är inget jag sörjer.
Det kan man definitivt klara sig utan,men det är massa andra saker som jag saknar.
Att inte kunna sätta sig i cafeterian på sjukhuset och käka en
ostmacka t.e.x.
Det funkar inte!
Att gå ut på en restaurang skall vi bara inte prata om. Det är totalt uteslutet.Jo jag skulle väl kunna äta en soppa.
När jag skall dricka något så måste jag hålla en pappersnäsduk under hakan för att inte spilla på bröstet.Glöm vita kläder!
Nästan alltid så får jag ändå fläckar av kaffe på tröjan,så det gäller att tänka på vad man har på sig och om det är värt det.
Fast man lär sig att leva så här också.Visst gör man det!
Dels tar det alldeles för lång tid och så vill jag inte sitta och
slita sönder mackan i så små bitar som behövs för att jag skall få in den i munnen.
Sedan vill jag inte utsätta mig själv och andra för  detta sölade
som det oftast tenderar att bli.
Äta får jag göra hemma då det finns tid och möjlighet.

När man utförde den allra första operationen i min mun så skar
de tvärs igenom läppen,men mot hakan och bort till vänster öra.
Jag hade inte en aning om hur svårt det skulle komma att bli då man skar upp läppen.
Den rörlighet som fanns tidigare i läpparna kommer jag aldrig att återfå.Inte känseln heller.
Vill än en gång tala om att jag skriver allt detta som en sammanfattning som jag behöver för mig själv och för den nya läkaren som jag skall träffa någon gång i slutet på månaden.
http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Cancersjukdomar/Munhale--svalg--och-strupcancer/

Saliv

Vad skriver hon nu om då,jo salivens betydelse för levande
varelser.
Något man inte tänker på när den finns,liksom allt annat som man tar för givet.
Min salivtillförsel är näst intill obefintlig efter att spottkörtlar
avlägsnades i samband med canceroperation.
Påföljande 49 strålbehandlingar avlägsnade den saliv
som fanns kvar efter operationen.
På ena sidan finns spottkörteln kvar så lite saliv tillförs
munnen fortfarande,men inte alls i den mängd som behövs.
För att tala och äta måste man ha saliv,därför måste jag ta till saliversättningpreparat dygnet runt.
När jag lägger mig ner för att sova upphör den rest av salivtillförsel som finns kvar och tungan som tydligen består av små fjälliknade tappar blir som nålar istället för mjuka sådana.
Allt i munnen skaver och svider,således måste jag få i mig vätska med en gång eller någon form av saliversättning,för det går inte att sova annars.Det är stört omöjligt och väldigt smärtsamt.Det är det faktiskt och jag överdriver inte.Att ligga kvar och inte inta något är lite som terror i munnen.
Men för att komma till ro efter att jag lagt mig så måste jag ta sömntabletter varje natt också.Således är det omöjligt att ligga och vila eller sova dagtid.Fast visst försöker jag,men jag ger upp efter en halvtimme.Bättre att gå upp och göra något.Då funkar saliven bättre.Men att ha längre samtal är uteslutet,bara kortare meningar.Jag har tränat mig att säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt.
Ja,jag vet att jag klagar,som tur är så kan jag bara göra det skriftligt,så det är bara den som eventuellt läser min blogg som får ta del av mitt klagade över saliv och smärta.

Kalldusch

Varmvattenberedaren har lagt av så idag
fick jag duscha kallt.
Det var inget vidare,men fort gick det och
pigg blev jag efter.
Kanske man alltid skall köra kalla avrivningar
för att få tankarna på annat håll.
Hade jag besök av Ågren?
Jo jag hade ett långt
besök under förmiddagen.
Som vanligt satt han på sängkanten redan då jag slog
upp ögonen i morse,men den iskalla duschen
gjorde att han la benen på ryggen och försvann
illa kvickt,sedan har jag inte sett röken av han.
Fast han är väl inte så långt bort den djävulen.
Efter duschen som verkligen satte igång livandarna
så har hår röjt både här och där.
Några kärror ved har jag också hjälp till att få
inkört.
Nu får vi vara utan varmvatten tills på tisdag
då reperatören kommer.
Vi får duscha på annat ställe om man inte vill ha det kallt
vill säga.
Det är ju helt okey att åka upp till Frida t.e.x för att
duscha.
Gäller bara att planera lite extra.
Nu kokar jag vatten så att vi har på vedspisen
så det är ju inget större problem.

Min arbetsförmåga

Först vill jag skriva att Agnes knölar var inte cancer.
Gud så underbart.
Otto och jag glädjs med Agnes och hennes husse
och matte.
Nu skall här lekas inom kort.

Idag har jag varit med maken och kört in några
kärror ved.
Sedan var jag på KBT.
Och vet ni vad?
Terapeuten och dottern säger precis samma sak.
Oberoende av varandra säger de att jag inte
känner till mina gränser förrän det är för sent.
Arbetsprövningen som jag kastade mig in i gjorde/gör följande.
Arbetspröva två timmar om dagen.

1. Efter två timmar är det bara sängen som gäller.
2. Värk i käken.
3. "Hinner" inte äta.
4. Ont i munnen,orkar inte borsta tänderna.
5. Ont i munnen,kan inte prata i telefonen ens en kort stund.
6. Undvikande beteende generellt.
7. Orkar inte med något annat socialt.
8.  Lägger allt som är nyttigt för mig åt sidan,som Qigongen,simningen,långpromenaderna,käkträningen,benträningen,ja allt.
9. Alltså kort sagt,jag slutar med allt utom att satsa 100% på att försöka arbetspröva 2 timmar om dagen.
10. Blir rent ut sagt "asocial".

Likt ett sjukt djur drar jag mig undan.

Psyket blir lidande.

Kroppen säger ju nej,men jag kör på.

Det kan bara gå åt helvete.
För vem gör jag allt detta?
Ja inte är det för mig själv iallafall.
Nu skall jag skriva ner alla grejer som jag kommer på och som påverkar min arbetsförmåga,innan jag går till läkaren igen.
Och när jag träffar en ny läkare på den nya läkarstationen
som jag listat mig på,så kommer jag att försäkra mig om att
det då är en läkare som jag kan har fortsatt kontakt med,inte
en ny läkare vid varje besök.

Så har jag fått ett paket från min väninna i Kanada med

två nya preparat mot muntorrhet som inte finns i marknaden

här i Europa.Jag testar med spänning dessa nya preparat

och återkommer med resultatet.Alltid lika spännande

att prova nya preparat mot den jobbiga muntorrheten.

Agnes

Otto o jag var och hälsade på Agnes idag igen.
Hon opererades förra onsdagen och måste ha
skydd(en gammal t-shirt),för att hon inte skall
få någon skit i det stora såret,40 cm.
Den obligatoriska tratten sitter där den skall
när matte och husse inte kan ha full koll.
Men hon får ju vara med ute när matte och husse
håller på med veden och hon är "alldeles för frisk"
för att vara relativt nyopererad.
Nu ber Otto och jag till högre makter att det inte
är elakartade knölar som tog bort.
Svar på detta väntas i slutet på denna vecka eller
i början på nästa vecka.
Fy vad jobbigt de har det i avvaktan på svar från
patologen.Ja inte Agnes för hon är ju tack o lov
lyckligt ovetande.Hon bara väntar på att hon skall
få leka med Otto igen.

Snö den 3 maj 2011

Usch o fy,när vi vaknade i morse var det snö ute.
Jag gick ut och matade de hungriga stannfåglarna
och även flyttfåglarna om de vill ha så klart.
Höll på att halka i snön på altan.
Det hade sett ut att komma in på Kungälvs sjukhus
den 3 maj med benbrott förorsakat av halkolycka
på grund av halka.
Näe det var ingen fara för minnet från snön i vintras
är i färskt minne.
Här kommer en bild på våran "tjocksmock".
Det är stört omöjligt att få ner han i vikt.
Han går upp och jag går ner.
Eftersom jag måste ägna merparten av dagen till
att näringsätta mig,så har den senaste tidens
prövningar gjort att jag inte hunnit med maten
som jag skall. Så är det bara,det tar tid att äta
och det måste ske hemma,om det inte är näringsdrycker.
Fast föda vägrar jag försöka mig på utanför
välkända miljöer där människor vet om min matproblematik.
Det där med maten är svårt och om jag inte har tid så tenderar
jag att låta bli att äta tyvärr.

En idiot mindre på moder jord

Amerikanerna har efter 10 års letande äntligen
hittat och tagit död på Usama bin Lhaden.
Tack och lov har vi en idiot och terrorist mindre
på vår planet,men det är ju inte slut med detta.
Förhoppningsvis leder inte det till några
efterspel från hans gemäng,men där finns väl
hur många lika stora idioter till som inget hellre
vill än skapa död och förstörelse och terror i världen.

När jag vaknade i morse så var det tungt,väldigt
tungt att överhuvudtaget komma ur sängen,
men med lite god vilja så har jag nu åstadkommet
det som jag hade för avsikt att klara av idag.
Jag fick tag i handläggaren på arbetsförmedlingen
och har varit nere i Nödinge och pratat med henne
och vi har skrivit i en ny blankett om aktivitetsersättning
och skickat in den till försäkringskassan tillsammans
med läkarintyg.
Nu skall jag vara hemma och återhämta
mig hela maj månad till att börja med.
Jag har även varit i kontakt med min handläggare
på försäkringskassan och berättat om läget.
So far so good!
Visserligen får jag vänta på min ersättning i
ungefär 2 veckor,men det måste ju gå.
Nu mår jag redan bättre.

Har köpt ett fästinghalsband till Otto
för det andra funkade så där kan man säga.
Här kommer en glad nyhet.
Min kamera kom tillbaka idag och den är
fixad och det kostade inte en krona.
Det fanns visst en tilläggsförsäkring som jag
inte hade en susning om.
That´s it folks!

Romarbrevet 12:9

9 Er kärlek ska vara äkta. Avsky det onda, håll fast vid det goda. 10 Älska varandra innerligt med ömsesidig kärlek. Överträffa varandra i att visa aktning. 11 Låt inte er hängivenhet falna, var brinnande i Anden, tjäna Herren. 12 Gläd er i hoppet, var tålmodiga i lidandet och uthålliga i bönen. 13 Bistå de heliga med vad de behöver, eftersträva gästfrihet. 14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. 15 Gläds med dem som är glada, gråt med dem som gråter. 16 Lev i samförstånd med varandra. Var inte högfärdiga utan umgås med de ringa. Var inte självkloka. 17 Bemöt inte ont med ont. Utför det som är till gagn för alla människor. 18 Lev i harmoni med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. 19 Älskade, hämnas inte utan lämna plats för Guds vrede. För det står skrivet: Hämnden är min, jag ska vedergälla, säger Herren. 20 Därför, om din fiende är hungrig, ge honom att äta, är han törstig, ge honom att dricka, för gör du så kommer domen att vila allt tyngre på hans huvud. 21 Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.


Detta lästes av Kates bror under vigslen i London.
Alltså jag menar prinsbröllopet som var i fredags.
Jag blev så betagen av denna text att jag fick
leta upp den i familjebibeln.
Jag är inte så väldigt religiös av mig,
men visst är jag kristen av födsel och ohejdad vana
och med stigande ålder blir vissa saker viktigare igen.
"När fan blir gammal blir han religiös".
Man undrar ju ofta om det finns en Gud och varför han
i sådana fall vill och gör så mycket ont,
men det är ju vi människor som skapar den mesta
ondskan här på Jorden.
Och jag anser inte att Gud gav mig cancer som ett
straff.
Cancern fick jag för att den gav mig en unik möjlighet
att stanna upp och tänka efter på vad jag gjort/gör
med mitt liv.Dessutom har den gett mig försoning
med min son och hans familj och försoning
med mig själv.
Något jag dagligen arbetar med.
Texten är så talande och ett som jag ser det ett
ypperlig sätt att leva efter.
Förhoppningvis är det inte en omöjlighet
att efterleva.